Yogify me

2 dagar av november har passerat och lika många yogapass har jag knakat mig igenom. Jag vet inte om det jag sysslar med på mattan kan klassas som yoga ens med stora doser välvilja, men jag kämpar på. Varde rörlighet!

Jag har ännu en gång det underbara internetet till hjälp – det finns ju verkligen hur mycket som helst! Igår försökte jag följa den här tjejen genom diverse gravity-defying poser, idag blev det först den här (weight loss yoga – jag förstår varför) och sen den här ganska kända donnan.

Och ja, det är tjejer hela högen. Det är inte riktigt en killsport det här kan jag konstatera efter 2 dagars youtubande. Men jag tänker ändå dra med mig det andra vandrande järnspettet i den här familjen. Efter förra veckans ryggskott har han inget att sätta emot.

Förresten. Jag älskar verkligen träning som kombinerar balans, kroppskontroll och vad jag skulle kalla passivt aggressiv styrka. Vilka jäkla starka tjejer det finns därute. Vilken bänkpressare som helst skulle falla platt i många av övningarna.

Tror ni jag kan sikta på att naila dem i slutet av den här månaden?

November streak någon?

Jag har klurat ett tag på hur jag ska kicka igång mig själv och prioritera in rörelse även de dagar som är mest lappade. Jag tyckte ju att november streak-konceptet var riktigt roligt förra året, det motiverade mig verkligen. Så, jag tänkte faktiskt göra om det. Men med ett annat fokus i år.

Jag är rätt bra på vardagsmotion nu och ärligt talat ska jag egentligen inte köra en massa intensiv cardio just nu. Jag har rätt högt tempo ändå och jag behöver snarare nedkoppling och återhämtning. Så årets utmaning kommer handla om det. Och det blir nog en riktig utmaning..!

1. Jag har nog aldrig varit stelare än nu. Så rörlighet och stretch ska in i mixen. Bröstrygg framför allt. 10 pass ska betas av.
2. Jag ska också fokusera på mental återhämtning och som sagt, nedvarvning. Så det blir yoga, något jag litegrann undvikit förut, ska också in. 10 pass hamnar i den korgen.
3. Sist, men inte minst ska jag reclaima lite muskler. Jag har alltid varit stolt över mina starka axlar och sega core, men ska jag vara ärlig så lever jag lite på gamla meriter i mitt eget huvud. 10 pass styrketräning får toppa min hälsoröra.

Jag kommer inleda november månad med två veckors jobb i Marocko, något jag hoppas ger utrymme för träning trots långa dagar. Kanske, kanske till och med på en strand. Ljuva tanke.

Någon som hänger med på den?

…och DÄR började det!

Jag har länge småfasat lite för konsekvensen av när vargavintern möter pendlarlivet i en innerlig kyss och idag möttes de tu – och jag sitter hemma i Norrköping istället för att vara med på en riktigt spännande workshop. EDIT: Deltagarna sitter fast på tåg och flyg runtom i landet, så det blev ingen workshop. Tänk så det kan gå.

Skräckvädret, som Aftonbladet skulle uttryckt det

Vid 8-tiden hade flera tåg redan timslånga förseningar och jag och mina fellow pendlare skickades fram och tillbaka mellan perrongerna som en skock får. Hade nog sett kul ut i snabbspolning, haha.
Jag gav upp när högtalarkvinnan kl 8:09 fortsatt insisterade på att tåget skulle avgå kl 8:01 och bytte spår för tredje gången. Insåg att risken att bli fast i Stockholm i kväll var överhängande, och med en liten bonustjej som fyller 5 och ska firas med gäster var det inte läge att tillbringa kvällen på Stockholms Central.
Så, nu har jag debuterat som frustrerad pendlare! Men det känns ok att sitta med tända ljus, framför Stockholms stiliserade skyline och jobba på.

Ett annat plus är att jag dessutom kan genomföra dagens träningspass i mer lugn och ro – jag har försökt sätta ihop ett rörlighetspass med bland annat pilatesboll och finfina gummiband som vi fick på jobbet. Så – det blir inte alltid som man tänkt sig, men man får göra det bästa av det som blir har jag hört…!

Fröken change of plans

Jag är ju inte ett dugg pålitlig. Somnade lite försent igår på grund av en ruskigt bra bok*, ett huvud som var lite för fullt med marknadsföringsidéer, framtidsplaner och grafiska element.

Att jag sedan vaknade 03:45, fullt övertygad om att jag missat både bikram och jobb, gjorde inte saken bättre.

Gjorde ett snabbt (nåja, klockan var ju 03:45 som sagt) överslag och insåg att ett sånt träningspass inte riktigt gör sig på det underlaget.
Insåg också, nästan lika snabbt, att jag faktiskt fortfarande kunde omboka passet** utan att förlora ett klipp, sådär satt jag, 03:58 och med två minuter tillgodo bokade jag om till klockan 16 istället. Och det passet, det kom jag faktiskt iväg till.

Tog en rask morgonrpomenad*** till jobbet i stället, glad i hågen och med sol i ansiktet. Ungefär såhär:

Klad Kat

 Utöver att jag i vanlig ordning kom ut med en riktigt skön kroppslig känsla, så blev jag rätt nöjd över att jag helt och hållet missat ett skyfall. Iofs såg jag ut som om jag hade stått mitt i det, men ändå. Grymt bra.

Var i vanlig ordning lite yr under den första, stående delen av passet (ibland undrar jag om bikram verkligen är bra på alla sätt), och inte lika bendy idag. Men så har jag ju blivit några dagar äldre också.
Förra gången satt jag med raka ben OCH flexade tår och kunde nästan börja med nästa steg, att dra armbågarna åt sidan. Idag blev det bara nåt sånt här:

"I'm very bendy"

På söndag ser jag fram emot ett kompispass bikram med Erika – och faktiskt vår första dejt sen vi båda tog hissen ner i jobbgruvan. Känns nästan som att ha flyttat ifrån sin partner efter den här sommaren (och folk har faktiskt trott halv på riktigt att vi var just det. Men även om Erika är både snygg, smart och trevlig så har det inte riktigt tänt mellan oss på det sättet ).

I övrigt bjuder helgen på vila, kalas, fika och ganska bombsäkert ett gäng asgarv med kompisar. Det känns fräscht. 

* Born to Run – läs! Kommer ett referat så snart jag plöjt igenom den. Vilket verkar kunna gå fort.
** Man måste avboka senast 3 timmar innan passet. Och då pratar vi inte arbetstimmar, utan bokstavligen alltså. Det gillade jag extra mycket inatt.
*** Min kära sportster har pyspunka. Och växelproblem (jag skulle ha fixat det dag 1 eftersom de gjorde en montering som gick snett, men jag kommer liksom aldrig dit).

Svett och kontraster – Bikram #2

Nu har jag svettats mig igenom mitt livs andra Bikram-pass och det var lika plågsamt skönt denna gång. Jag var lite hungrig och hade för varmt vatten, men i övrigt gick det faktiskt bra. 

Det fanns vissa avgörande skillnader mellan Perfection och duCalme i själva utförandet, och det faller enbart ut till duCalmes fördel kan jag säga.

Rymligare lokaler, såväl sal som omklädningsrum och låsbara skåp. Otroligt trevlig personal, jag blev uppmärksamt guidad genom passet av instruktören Hanna (som var riktigt bra) och dessutom pratade hon svenska hela vägen (jag och Erika hade någon teori om att passen måste göras på engelska, eftersom Perfection-klassen uteslutande gjorde det – lite knepigt när du är grön ”yogi”)

Låsbara skåp som rymmer saker, till skillnad från Perfections byrålådor..

Rymlig och fräsch lokal, trots ett fullspäckat pass

Jag kunde utföra några övningar lite bättre och mer kontrollerat än första gången, andra kändes faktiskt svårare idag.Kanske för att jag fick hjälp att göra dem rätt helt enkelt.
(och jo, Hanna upplyste oss om att armbågar med skada inte ska ligga under kroppen om de smärtar. Pluspoäng).

Det var väldigt varmt i lokalen och inte lika fuktigt som den första vi testade, men det funkade bra. Enda nackdelen med värmen är att man blir väldigt frussen när man kommer ut i verkligheten igen. Undrar just hur det funkar på vintern.
Efter passet fick vi en fräsch fruktbuffe, te och nötter/russin-blandning. Mycket välkommet för min del, som bara hade ätit frukost och lite ostkaka innan passet, som slutade kl 1730.

En nackdel som både Perfection och duCalme verkar dela är att de tar in ganska många på passen. Idag var det fullt, dvs 30 pers, vilket gjorde det rätt trångt i de övningar som innefattar någon typ av armflax eller utsträckning och vid varje situp efter den där död-mans-vilan fick jag en dask på fötterna av grannen nedanför.  Det var dock ändå bättre här, eftersom lokalen var större, hade högre i tak och var ljusare, så rymden fanns kvar trots den svettande massan.

Det är skönt att det är rätt blandad publik på dessa pass. I övningen som jag tror kallas kamelen, där man böjer ryggen rätt mycket bakåt, var det högljudda stånkanden runtom i salen, och jag drog en lättnadens suck att jag inte var ensam om att se stelopererad ut.
Också väldigt fascinerande att det var två knökfulla pass en söndag mitt i semestertider. Stockholmare måste vara extremt hälsomedvetna?

Träningsbloggare som jag är så tog jag lite foton i lokalen, även om jag försökte smyga lite. Ett smakprov.

Fint omklädningsrum

Kö ut på gatan inför passet efter. Impressive!

Vattenmelon jag nästan hetsåt efter passet..

En ny topp jag tog på efter passet och blötte igenom direkt. Man svettas duktigt! Syns inte här men shortsen är genomblöta och numera i tvättmaskinen...

Kontentan då: jag är fortfarande frälst och tror att det här är the shit som komplementträning för mig. Jag hoppas bli smidig, stark och framförallt mer rörlig (och jag ska lära mig gilla min mage dubbelvikt i spegeln 🙂 Jag kommer fortsätta så långt budgeten tillåter…

Bikram yoga – the review

Jag har faktiskt länge tänkt testa Bikram Yoga, sedan jag läste någon artikel om Madonnas superträning för en massa år sedan. Det lät spännande med träning i 40-gradig värme och det var ju bara att slänga ett getöga på henne för att se att det gav resultat*. 

Sisådär 7 år senare hade jag alltså sugit klart på den karamellen och kommit till beslut. Jag skulle haka på Erika** med kollegor och dra av den där premiären.
I efterhand har jag förstått att det var bra att det var mitt första pass som förlades på Perfection, eftersom jag inte hade några som helst referensramar för hur kringarrangemanget skall se ut. Dock slog det mig att de två salarna proppfulla med svettiga människor, kombinerat med en salig blandning av nybörjare och rutinerade utövare, kanske inte var det mest optimerade upplägget med tanke på den enda lilla instruktören. Och det enda jättepyttelilla ”omklädningsrummet” som erbjöds och den ännu mindre toaletten med en jätteliten snutt toapapper kvar och ett gäng kissnödiga tjejer på kö strax innan passet drog igång.

Nåja. Om jag skalar bort allt utom själva träningen så var det en rätt mäktig upplevelse. Jag kände snabbt följande saker:

1. Jag behööööver detta…

2. …min faiblesse för när rörlighetsträning, balansakter och styrketräning gifter sig har hittat sitt ultimata utlopp.

Det var tufft och krävande, vilket jag gillar. Samtidigt rogivande och krävde extremt kroppsfokus (på det inre planet alltså, inte det ytliga) och närvaro, för att inte tala om balans.

När jag och Erika cyklade hemåt i den tropiska sommarkvällen (och lämnade ett doftspår av nysvettad yogamatta bakom oss förmodligen) var det med total uppriktighet jag meddelade att jag verkligen gillade övningarna. Ett träningspass jag fortfarande reflekterar över, ett dygn senare. Det är ett bra betyg.

För att gå in på själva övningarna så var det några som lite tydligare än andra gav mig hintar om vad jag försummat i mitt nuvarande träningsupplägg. Typ stretch och rörlighet. Efter första omgången av övning 22 blev jag helt yr och fick blodtrycksfall. I övning 19 trodde jag ryggen skulle gå av, men pressade på ändå. I övning 17 skulle man, med handflatorna nedåt, lägga hela armen under kroppen och därefter lyfta båda benen. Efter det kunde jag inte räta ut högerarmen på en kvart (här kunde det ha lönat sig med en mer närvarande instruktör som kunde ha tipsat om hur man inte böjer armbågen bakåt på kuppen).

..och så blev det bara svart... (bild lånad från sirapsisters.com)

I övrigt har jag lite svårt för vad Erika kallade ”sektkänsla”. Ni vet det där när alla på fullt allvar rabblar japanska (?) termer, andas djuriskt högt och blänger argt när man ligger med huvudet åt fel håll. Men jag antar att man kommer in i det efter ett tag.

Sammantaget: denna träning vill jag absolut föra in i mitt liv på en regelbunden basis. Jag behöver kombinationen av rörlighet, balans och styrka mycket mer. Att helt och hållet släppa tankar på världen utanför och bara ha sådant totalt fokus på kroppen är något jag verkligen gillar.

Men, för det finns ett men..Det är inte gratis. 190+40 spänn för träning och ”lån” av handduk/matta. Och då var det en provträning.

Just nu överväger jag allvarligt om det inte kan funka att stänga badrumsdörren bakom mig, dra på dusch, tvättmaskin, torktumlare och hårfön samtidigt och lägga ut yogamattan (som jag ska köpa).
Vad tror ni? Om jag bjuder in ett gäng av er så kan vi ju verkligen återskapa Perfections upplägg helt och hållet?

 

* nu är inte Madonna min kroppsliga målbild, rätt långt ifrån. Men att hon är sjukt tajt, stark och rörlig, det måste man ge henne. 
** inser att det nog snart är dags för mig att dra med fröken Erika på något istället för tvärtom.