Träning

Jag är med fanclub!*

Efter en rätt så loj dag med sovmorgon, bildlekande (oj vad man kan glömma tiden när man gör vissa grejer) och bad på bryggan, så kände jag att det var dags att aktivera mig fysiskt. Så, jag påbörjade förvandlingen från soffpotatis till hurtbulle (OBS! att båda dessa skepnader tillåter viss semesterrondör) och kom sedan på, precis som i fredags när jag skulle ut och löpa och rev av flåspasset istället, att jag ju glömt mina löparsulor hemma på slätten.
Den än så länge varma sommarkvällen (regnet kom precis när jag nådde porten hemma igen) var dock idealisk även för långpromenad. Och jag spottar ju icke på Kungsholmen runt som bekant.

Jag passerade horder av glada uppsluppna svenskar, nyfikna turister och en och annan and. I lurarna ett avsnitt av det helt fenomenala ”This American Life” (min nya drog, utöver solig och betald ledighet).
Strax därefter passerade jag min gamla intervalltrappa på Kungsholms Strand…och plötsligt drabbades jag av en positiv tvångstanke, om nu sådana finns**. Jag gick några steg till, överlade med mig själv och insåg att jag ju var redo – i sporttopp, träningsshorts och med vattenflaska. Och innedojjor.

Jag började jobbet med att beta av 10 intervaller uppför trappan. Och f*n vad det var skönt med ökande puls och flåsande andhämtning. Jag noterar efter en stund en större familj som står på andra sidan dammen, och tänker att de nog inte sett änder förut, eftersom de verkar stå på rad och spana in dem intresserat.

Jag kör på och kommer ner från min åttonde rush. Och då står hela högen nedanför trappan och tittar nyfiket på mig. En av kvinnorna ropar sådär riktigt glatt ”Vad duktig du är!! Du springer jättelätt och snabbt!”. Haha. De frågar om jag springer varje dag eller varannan och det kan jag ju tyvärr inte skryta med, men förklarar att jag gillar just den här trappan och intervallträning generellt.

Det visar sig att de kollat på mig hela tiden och till och med hållit räkningen. Och när jag kommer ner från min nionde vända så möter jag en ung liten tjej och den ena kvinnan i trappen. De har också börjat leka med intervaller. När jag kommer ner från min sista är hela familjen engagerade och de har börjat ta tid på varandra. Helt underbart måste jag säga – vilken rolig, härlig familjehög det var. Och vad mycket roligare det blev att köra de sista två spurterna med en hejaklack!

Jag återgäldade givetvis peppen innan jag vände hemåt, löjligt glad över det oväntade mötet och med en tanke om hur jäkla enkelt det är att glädja andra egentligen.
Och det, konstaterar jag, blev faktiskt en alldeles förtjusande avslutning på en alldeles fantastisk semester. Tack till min lilla oväntade fanskara för det!

Lilltjej på intervallfärd

Lilltjej på intervallfärd

Spontan gruppträning

Spontan gruppträning

Tack, och hej då!

Några ur högen – tack, och hej!

* Nuförtiden heter det kanske inte fanclub? Om One Directions fans kallas Directioners, blir mina Piggs då? Eller kanske Kattskrällen?
** Med tanke på att avsnittet jag lyssnade på just då handlade om en kvinna med en tvångstanke som fick henne att svälja saker som knivar, glas och spikar, så får det nog fastslås att det finns mer eller mindre destruktiva varianter i alla fall. 

Advertisements
Standard

2 thoughts on “Jag är med fanclub!*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s