Skrivet, Stockholmsliv

Day One

Läste den underbara Claras inlägg om färdriktning och kan inte annat än skriva under. Den längre ledigheten som sommaren oftast innebär ger en nästan omedveten bearbetning av intryck, planer, drömmar och magkänslor, som liksom hinner landa och lägga sig lite mer tillrätta. Ser det nästan som en sån där snökula, som jag tyckte om att titta på när jag var liten. De virvlar runt, runt under den där effektiva vardagen, och hinner kanske börja singla nedåt under någon Kristi Himmelfärd eller julhelg, men så kommer nästa blås i visselpipan och de virvlar upp igen. Men de försvinner inte.

Under sommaren – eller annan långledig tid – så hinner de lägga sig ned. Det bästa är ju att ha riktigt långtråkigt, långt från närmsta mobilmast. När de sen ligger där, stilla, det är då det gäller. Att se och begrunda och kanske hitta rätt sätt att ta dem vidare på.

För mig så är reflektion likamed skrivande. Så jag har börjat skriva dagbok igen. Det är då jag tänker, resonerar och inser saker. Så länge det fladdrar runt i huvudet, eller för den delen ligger stilla där, så är tankarna inte konkreta. Men när jag drar ner dem på papper (eller ja, det är nog tyvärr en regelrätt metafor dessa dagar) så stannar de på plats så att säga, och kan enkelt plockas upp nästa gång tiden finns.

Jag testar ett digitalt verktyg som heter Day One (eftersom jag numera tycker det är ganska jobbigt och alldeles för tidskrävande att skriva för hand, men inte alls blir lika inspirerad av ett tomt worddokument som jag kunde bli av en vacker dagbok förr i tiden. Och eftersom jag gillar digitala verktyg). Där tänkte jag plita ner idéer och mål men framförallt dagliga reflektioner. Numera behöver man ju inte skriva om vad man äter och sån trivia, när det finns sociala medier..

Day One har i alla fall en kalenderkänsla, för den som gillar det, och möjlighet att lägga in bilder i inlägg. Tyvärr finns inte mycket utrymme att anpassa font, färg, göra listor och annat skoj, vilket kan vara kul om man gillar att strukturera text. Något jag tycker är lite läskigt är möjligheten att dela inlägg till sociala medier. Blir alltid lite nervös över sånt, att det liksom ska råka skickas ut av misstag. Men jag testar som sagt. Det är så otroligt kul att gå tillbaks och läsa om en vanlig vardag ibland.

Som Karin Boye skrev, i en av raderna jag älskar:

”Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd”
ro

Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s