Träning

En socialt begåvad eremit

Jag, ett rum och en bok. Så ägnade jag många timmar som liten. Jag fick en lyckobubbla i magen när jag fick stänga in mig själv, kliva in i den värld jag var uppslukad av just då och bara sitta där medan timmarna gick.
Precis så kan jag känna idag när det plötsligt dyker upp en kväll eller, kors i taket, en helg där jag kan lägga flera timmar på något jag helt får gå upp i. Ingen telefon, inga krav, bara jag och min sysselsättning.

Som vuxen är det ju oändligt mycket svårare att få loss den där tiden. Ja, fast man inte har egna barn. Kärlek, vänner, jobb, andras barn, släktingar, bekanta och samhälleliga plikter – allt kräver sin tid.
Men jag fick något av en spontan diagnos häromdagen från en klok källa. Och rådet att regelbundet ge mig själv den där tiden i ensamhet, för att tänka. Något jag ju ofta tänkt på själv, men det har liksom inte lika stor tyngd som när någon man litar på säger det, och försvinner lätt i kalendern när något annat dyker upp.

Det känns som att jag spritter av energi just nu – och jag ska stänga in mig på kammarn för att kanalisera den rätt helt enkelt. Det ser jag så otroligt mycket fram emot.

Sådär som man gör när man är en socialt begåvad eremit 🙂

Här tänker jag bäst - vår gård i Dalarna och mitt barndomsparadis!

Här tänker jag bäst – vår gård i Dalarna och mitt barndomsparadis!

Advertisements
Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s