Skrivet, Träning

Jump

Vissa saker i livet får en att stanna upp och reflektera lite djupare. När mormor blev sjuk och lämnade oss så var det en epok som tog slut. Hon har ju alltid funnits i våra liv. Det väckte många tankar, tillbakablickar och funderingar kring vår historia. Det blir ju ett bokslut på ett sätt, något som behöver sammanfattas och sparas för framtiden. Något viktigt jag tar med mig, bland alla minnen, är tankar kring hur jag vill se tillbaka på mitt liv.

Mormor växte upp i en annan tid. En tid där de flesta drillades till att veta sin plats, helst inte vara till besvär och absolut inte sätta sina egna behov först. Framförallt skulle man INTE tro att man VAR någon.

Hade hon varit uppvuxen i ett mer modernt sammanhang, eller haft en annan omgivning, så hade hon varit en framgångsrik författare, showartist eller låtskrivare. Det är jag övertygad om.  Hon spelade faktiskt revy en gång i tiden, och delade scen med Björn Skifs när han scendebuterade som liten pöjk. Sen gifte hon sig och fick barn och blev istället en jävel på korsord, att skriva sånger till födelsedagsfester och att prata på rim.

I alla fall. Det sägs ofta att dementa personer tenderar att förstärka karaktärsdrag. Någon blir ännu mer folkilsk, någon blir fräck i mun och en annan är befriat glad och bekymmerslös. I mormors fall så var det tyvärr inte rim eller gamla revynummer som trängde fram ur bortglömda vrår. I stället ägnade hon större delen av sin sista tid till att oroa sig över om hon var till besvär, försäkra sig om att ingen var ovän med henne och undrade varannan minut om hon förstört någonting för någon.

Jag tycker det är så sorgligt att det var vad som dominerade hennes verklighet. Jag blir förbannad på det arvet, både från de äldre leden i vår släkt, och från samhället i stort. Kravet att alltid vara till lags och förminska sina egna behov. Något som jag tror att framförallt många kvinnor av den gamla skolan levt efter. De har inte fått, vågat eller ens trott att det var möjligt att blomma ut. Att följa sina drömmar, odla sina talanger om de låg utanför boxen. Och det gällde ju inte bara kvinnor, det här med socialklass var något helt annat för bara 50 år sedan, för alla. Mormor var nog lycklig i det stora hela, hon var fenomenal på att hitta njutning i det enkla. Men jag kan undra om hon inte var bra på att dra ner sina förväntningar och krav också.

Jag kan se problem med individualismen vi lever med idag. ”Kollektivet” och omtanken om andra är det som gör oss starka. Men något jag är oerhört glad för, är att idag har vi i vår del av världen en helt annan syn på vem som får ta plats. Att det inte är fult att ha drömmar, att följa sin begåvning och inre glöd, även om den krockar totalt med vad dina föräldrar gjort. Att vi får skapa plats för våra egna behov utan att stympas av normer.

Visst, i praktiken är det inte fritt fram alla gånger (det finns ju åsiktsmaskiner), men gränserna har flyttats fram mycket långt sedan 40-talets Sverige. Det gläder mig att Generation Y (ni vet, dagens ungdom) också brukar beskrivas som kollektiva individualister. Relationer är jätteviktigt, men det är också självförverkligandet. Och jag tror verkligen att de kan gifta sig och leva lyckliga, kollektivet och individen. Ensam kanske kan vara stark, men jag tror Ensam är oövervinnerlig med bra människor omkring sig.

Vad som växte fram tydligt under mormors sista tid var hur jag vill fylla min. När jag ser tillbaks på ett förhoppningsvis långt liv, så vill jag att det är med glädje över alla människor jag mött och stått nära. Som mormor. Men också över att jag kastat mig ut, både en och sju gånger. Att jag vågat försöka, att jag fått andra att våga och att vi highfiveat framsteg och skrattat åt vurporna.

Jag vill känna att jag levt mitt liv. Inte normens eller någon annans. Och, eftersom vi absolut inte har en aning om hur lång tid vi har på oss, så är det väl dumt att dröja.

Kat_Oahu

Standard

4 thoughts on “Jump

    • Ja, det kanske lät lite deppigt, var faktiskt tvungen att lägga till att mormor var en glad prick också🙂. Men jag tror både du och jag redan förverkligat så mycket mer än vad den generationen hade möjlighet till – du ligger definitivt på plus🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s