Resor, Skrivet

Jag trodde jag såg någon dö idag

Idag trodde jag att jag såg en man dö. På grund av meningslöst våld. Det var så vidrigt att jag var skakig en lång stund efteråt och jag har svårt att släppa det.

Vi strosade runt i folkmyllret vid Bastiljen, där det var gatufest med street food, marknad och arabisk dans till röda flaggor. Eftersom det började regna gick vi in på en sidogata nära Rue de Lappe, ett jättemysigt område med många restauranger och uteserveringar. Plötsligt hör och ser vi en yngre man slå till en äldre herre på andra sidan gatan. En testosteronfylld ungtupp som hotfullt stod och ryckte. Det var uppenbart att de tjafsade om nåt, på trottoaren vid en liten idyllisk uteservering. Den äldre mannen såg lite tagen ut men fortsatte prata, utan antydan att slå tillbaks.

Plötsligt slår killen till igen – jag hinner tänka att det låter inte alls som på film och ser inte så farligt ut, men ljudet är fruktansvärt obehagligt. Men den äldre mannen stupar. Han faller bakåt, och vi ser att han slocknar i fallet, raglar ner via ett bord och blir liggande blick stilla, 10 meter framför oss. Inte en rörelse. Folket runtomkring börjar genast hjälpa mannen, lägga honom i framstupa sidoläge och skrika på hjälp. Den yngre mannen går tillkämpat lugnt därifrån med sin lika idiotiska kompis och försöker se cool ut. Jag ville springa efter, men av någon anledning så fotade jag honom först – jag fick panik vid tanken på att han skulle komma undan och ingen sprang efter honom först.

Några sekunder senare kommer två män joggandes efter och jag tror de var civilpoliser – säkert där på grund av demonstrationerna en bit bort. Den ena ropar nåt till mig – kanske vill de ha bilden ifall killen sticker. De kommer ifatt och tar tag i killen, som direkt ger upp, stannar och sen går de tillbaks mot caféet. Där mannen ligger kvar, orörlig. Vid det här laget mådde jag riktigt illa. Låg den här mannen och dog framför oss? Varför beter sig män(niskor) såhär? Vad är det för jävla fel på dem?

Jag är knäsvag, illamående och skakig, men vi börjar sakta gå. Vi kan inte göra något och killen är ju fast, det känns fel att bara titta. Men efter ett halv kvarter måste jag vända tillbaks, jag känner att jag måste se att mannen rör på sig, att han lever. Det känns helt omöjligt att gå vidare med vår dag och vår resa utan att veta att han klarat sig.

Vi går närmre och efter en stund ser vi en svag rörelse hos mannen och jag vill gråta. Nu har det gått ungefär 10 minuter och jag var nästan säker på vi hade sett en man dö – den där rörelsen var så otroligt skön att se. Efter ytterligare en liten stund får han hjälp att sätta sig upp. Bredvid står den lilla, fega killen som slog och jag hoppas verkligen att han lärde sig något för livet. Att han blev minst lika skakig och illa berörd som jag.

Jag brukar ha en god grundsyn på människor, men idag blev jag så fruktansvärt besviken på mänskligheten och ville helst inte vara en del av den. Som tur är fanns en hel hög med modiga och empatiska människor som kunde motverka den känslan något. Kanske finns det hopp i alla fall. Jag måste tro det. Men kortet i min kamera visar på motsatsen.

Standard

3 thoughts on “Jag trodde jag såg någon dö idag

    • Ja, det är ju det. Jag är osäker på om/hur den här mannen klarade sig. Han såg inte kry ut när han började röra på sig. Så alldeles för jävligt verkligen. 😦

  1. Pingback: Wishlist | Pigg & Duktig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s