La Familia

Jordgubbar, regn och Tomas Ledin

Så var snart den 36:e födelsedagen till ända. Inte den mest glamourösa hittills, men bra ändå – firandet rev vi av i helgen.

Efter lite jordgubbar och croissant till frukost fick vi hem ett gäng hantverkare – de ska nämligen riva ur köket, som vattenskadats. Därav den icke så glamourösa känslan. Det blev bokstavligen frukost på sängen, eftersom köksbordet står på högkant i arbetsrummet och besticken ligger i flyttkartonger osvosv.

Men jag flydde fältet för lite caféjobb i stället. På vägen hem strosade jag genom några affärer, för att kanske köpa mig själv en fin present, en sån där omtänksam present. Men jag hittade inget förutom skräp, så istället gick jag hem och gav mig själv lite vila. Insåg att det var precis det jag ville ha. I takt med att regnade smattrade allt högre slumrade jag till och tog igen förlorad sömn. Kanske det bästa som finns.

Lagom till regnet lugnat sig, promenerade vi till kvarterets italienare. Där pratade vi om prövningar och tryffel, sånt man lärt sig och sånt man aldrig verkar fatta.

Och sen kom Tomas Ledin och satte sig vid bordet bakom. Tänk om bara min kära svärmor hade kommit som hon tänkte. Hon ÄLSKAR honom. Jag och E är lite svalare inställda, så det var ju lite bortslösat på oss.

Men – så blev det – en helt vanlig födelsedagstisdag i Norrköping. Jättemysig, om än ganska gråblöt till skillnad från gårdagens sommartopp.

Av någon anledning började jag tänka att sommaren är ganska kort – och att det mesta liksom regnar bort?

Lånad från tomasledin.com

Lånad från tomasledin.com

 

Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s