Träning

Löparlycka

I går gjorde jag det – tog en försiktig premiärjogg med hälarna. Och det kändes bra! Det blev en blygsam kilometer, men det kändes som jag hade klarat ett marathon! Hade aldrig trott att jag skulle bli så glad över att springa, än mindre en kilometer i långsam takt. Jag firade det med ännu ett svettigt ben- och rumppass. 4 tabator tror jag det blev.
TIll löparturen lyssnade jag på Träningsglädje Talks och Sara och Annika, som berättade om deras betydligt längre äventyr runt Jämtlandstriangeln – och jag blev så inspirerad att satte upp ett mål att jag ska äventyrsspringa nästa sommar.

Idag var jag – efter en lång dags slappande (se föregående inlägg) – sugen på mer löpning. Det blev två kilometer, med endast smärre känningar i högerfoten. Vilket jag förstått inte behöver betyda att det är inflammerat, utan det kan vara så upp till ett år pga läkmodulen med extra blodkärl som kroppen så himla finurligt skickar till en skada så den ska läka snabbare. Tyvärr kan den lilla extrautrustningen hänga kvar upp till ett år efter läkning.

Men, gör jag mina tåhävningar och stretchar ordentligt så ska jag kunna springa, gradvis längre. Och jag är så himla, himla glad för det!

Tabata-kompis

Tabata-kompis

Löparlycka!

Löparlycka!

Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s