Materialarn – eller katten bland hermelinerna

Jo, så att det här med att vara materialintensiv har inte riktigt varit min grej. Förutom när det kommer till krämer, skrubbar, inpackningar, masker, nagellack, ja överlag kropps- och hårvård. Och nyttiga grejer, vitaminer och såna tillskott. Men träningsprylar. Nja. Mer på sistone (och ännu mer snart efter min stundande tripp till NYC) men jämfört med övriga träningsbloggare (som tydligen har seriösa garderobsproblem på ämnet) så är jag en riktig asket till träningsmänniska.
Oftast har jag ett par löpardojjor och sen i höstas även ett par inneskor. Stort!

Jag brukar växla mellan 3-4 linnen, 3-4 sportbehåar och 2-3 tights plus något par shorts eller så. Ganska länge hade jag bara ett par långa löpartights. Sedan förra BBC har jag en löparjacka, men det är ungefär vad jag har att sätta emot Erikas 50 nyanser av skaljackor. Vilket vi brukar ha lite roligt åt när vi ska frisksporta tillsammans.
Jag vet att några av de stora träningsbloggarna har samarbeten och får testa hela kollektioner (vilket jag tycker vore underbart, ingen svenne-avundsjuka här om jag nu måste tydliggöra det) men trots att det är dumt att jämföra sig med det så  inser jag att jag kanske skulle förflytta en viss del av min månadsbudget till bra funktions- och träningsplagg, gärna snygga också. Jag gillar det ju och har definitivt mer användning för dem än för höga klackar…

Vad jag dock inte har brist på är rader av underställ i olika form och färg – är man uppvuxen till hälften i fjällnatur med vintrar i Sveriges köldhål #1 så är man – men vi klarade oss liksom på det och skoteroverall, så jag har nog blivit präglad.

Under en skoteroverall krävs inte mycket 🙂

I Sälen nu köpte jag faktiskt en fleecenackgrej. En sån där som barn har och som är förbaskat praktisk och varm (jag har sneglat avundsjukt på Linneas, eftersom halsdukar ALLTID lyckas dela sig nånstans och släppa in kyla).
På Svalbard köpte jag (av naturnödvändighet) en underjacka i fleece som jag haft nytta av flera gånger sedan dess.

Nu sitter jag här i min Stockholmsbas, med medhavd packning till BBC och inser att det ska bli 10 minus enligt facebook- och twitterflödet. Jag kände mig väldigt kittad innan dess, har tagit med massor av ombyten. Jag har lager 1,2 och fleecejackan. Men ingen vindjacka med. Ibland är jag lite hopplös.
Som tur är, så är jag också rätt så varmblodig så jag ska nog klara mig. Men, jo, jag kommer nog sticka ut bland alla superkittade människor.
Lite som en Katt bland hermelinerna.

I huvudet inför Fazer Blogger Boot Camp

Jo, jag ska ju dit i helgen – insåg att det var hög tid att kolla in vad jag anmält mig till med andra ord, det var ju ett tag sedan.

Jag läser en hel radda med träningspass, en hel del tuffa pass på varandra – blir en utmanande lördag tror jag!
Ser fram emot att få köra ett pass för Jessica – som jag hört så mycket gott om. Och så undrar jag varför i hela friden jag inte bokat Saras klass.

Funderar lite på vad Self Myo Facial Release kan vara. Hoppas på god inspiration från Casall Trainer Team. Är säker på att BBC-passet är minst lika roligt som förra gången och ska lossa på de nordiska höfterna till duktiga Cecilia Ehrling.
Inser att jag måste fixa klart en namnskylt imorgon…Kanske den tuffaste utmaningen i helgen?

Det som slår mig mest är ändå vilken jäkla kvalitetshappening tjejerna bakom #FBBC dragit ihop. Imponerande.
Nu håller jag bara tummar för att den där irriterande känslan av sjukdom på gång bara är trötthet, efter en jobbdag som bredde ut sig mellan 630  ända till 2230 igår.

Så, när jag fått ut bullarna ur ugnen* så är det sömn som gäller, för jag ska i alla högsta grad vara med i helgen!

Tänk att man kan bli så glad av att se ett slagbord och tända ljus

Hembakta bullar innan ugnen

*Nä, det är helt andra bullar, se bild 🙂