Löparlycka

I går gjorde jag det – tog en försiktig premiärjogg med hälarna. Och det kändes bra! Det blev en blygsam kilometer, men det kändes som jag hade klarat ett marathon! Hade aldrig trott att jag skulle bli så glad över att springa, än mindre en kilometer i långsam takt. Jag firade det med ännu ett svettigt ben- och rumppass. 4 tabator tror jag det blev.
TIll löparturen lyssnade jag på Träningsglädje Talks och Sara och Annika, som berättade om deras betydligt längre äventyr runt Jämtlandstriangeln – och jag blev så inspirerad att satte upp ett mål att jag ska äventyrsspringa nästa sommar.

Idag var jag – efter en lång dags slappande (se föregående inlägg) – sugen på mer löpning. Det blev två kilometer, med endast smärre känningar i högerfoten. Vilket jag förstått inte behöver betyda att det är inflammerat, utan det kan vara så upp till ett år pga läkmodulen med extra blodkärl som kroppen så himla finurligt skickar till en skada så den ska läka snabbare. Tyvärr kan den lilla extrautrustningen hänga kvar upp till ett år efter läkning.

Men, gör jag mina tåhävningar och stretchar ordentligt så ska jag kunna springa, gradvis längre. Och jag är så himla, himla glad för det!

Tabata-kompis

Löparlycka!

No pain no gain

Jag tragglar vidare med min läkning. Några dagar har jag slarvat med tåhävningarna och stretchen (och kanske varit lite för aktiv på fel sätt) men jag är väldigt motiverad att inte få kronisk hälseneinflammation. Piska funkar bättre än morot just nu. Även om jag är sjukt sugen på att springa, hoppa, vandra och allt annat en kan göra med en frisk kropp, så är jag mer rädd för att få evig smärta och inte kunna röra mig som vanligt och det är vad som motiverar mig mest.

Linnea har också fått känna på smärta idag. Det historiska första getingsticket – inte bara ett utan två simultana, efter att vi trampat i ett jordgetingbo vid Trollegater idag. Det blev ett hastigt hejdå till grottorna med efterföljande glass som tröst. Men vi hann krypa/gå igenom ca 40 meter grotta och tunnel – lite creepy var det, och inte optimalt att ha med sig stora systemkameran ner – en GoPro hade kanske varit bättre!

Imorgon väntar sol och bad – och lite mer styrketräning på tomten. Vem vet – kanske blir det en cykeltur också. Och så excentriska tåhävningar, stretch och Ipren såklart.

Hej och hå…

…upp på tå!

Lär få starka vader efter det här.

Här klämde vi oss in idag. Trång, lite kallt men häftigt att testa.

Linnea berättar för lillsyrran exakt hur ont två getingstick gör.

Ändrade planer

Istället för löparsommar – piller!

Istället för skogslöpning – hälinlägg!

Istället för långpass – tåhävningar!

Det tog ungefär 5 minuter för läkaren att nicka igenkännande, böja och klämma och konstatera hälseneinflammation. Han ordinerade total löpvila, inflammationsdämpande piller, inte promenader som träning och ett besök hos sjukgymnast för att få rätt övning. Crosstrainer-träning är godkänt, cykel mer tveksamt. Dessutom skulle jag ”bränna dina Converse om du har några”. De är inte fotvänliga, tillsammans med alla andra platta skor därute.

Jag gick direkt till apoteket och köpte Ipren, vidare till Stadium för skoinlägg och på vägen ut från läkaren hade jag redan bokat tid hos självaste Dolphins sjukgymnast. Här ska läkas. Men först deppa lite. Crosstrainers står ju oftast inomhus – det sista stället jag vill träna på i sommar.

Summer survival kit för hälseneinflammation