Fy fan vad skönt det var att kliva ut genom dörren i morse. Förvisso hade jag hellre legat och sovit då (flickan vaknar numera kl 0630) men med strålande sol och knastrande grus vände jag ett sammanbrott* till ett invärtes vårskrik.
Vi gick ner och serverade frukost till änderna, innan vi gick och köpte vår egen.
Ge dem mat och skräm ihjäl dem efter. Tough love från en fyraåring..
Igår blev jag väckt i sängen med american pancakes med bär, så idag balanserade jag ut det med smoothie och omelett. Funkar också alldeles utmärkt som helgfrulle.
Efter det kliade det i de där stackars undanskuffade löparnerverna (schizofrent eftersom jag samtidigt bara ville sova) så efter att ha röjt några kartonger, plockat, råddat frukost och väckt fadren, så drog jag på mig löparsulorna.
Hade med mig Garmin för första gången på länge, de två tidigare rundorna i veckan ville jag köra på bara ren och skär lust, och tänkte mig ca 7km.
När jag nästan var hemma så såg jag att jag hade 400 meter kvar till 8km. Bara att ta en vända runt kvarteret, vilket resulterade i 8,2km. Eftersom jag har en knäpp grej med jämna summor och tvångstankar så tänkte jag, äh vad fan, 1,8 till så har jag årets första mil i benen, och kutade förbi porten för andra gången.
Vet inte hur, men den gav mig energi nog att göra muesli och en smarrig chiligryta.
Jag passade på att utforska närområdet på löpturen och det är faktiskt riktigt mysigt i omgivningen.
De Geer och Knäppingsborgkvarteren - min favvohoods i Norrpan, wakt utanför porten typ.
Strömmen. Vi bor till vänster om det vita huset i längst bort och ser faktiskt vattnet från fönstret!
Ett litet hörn av den stora Folkparken. Här blir det picknick, frisbeegolf och löpning i sommar!
Det här behööövde jag...
*Det har varit lite för jobbigt på sistone. Har pendlat varje dag, jobbat med hjärtat i halsgropen konstant, spenderat varje ledig stund med att lämna över lägenhet, bringa ordning i röran, montera möbler, bo på IKEA eller underhålla barn. Det här är den första stunden på sjukt länge som jag faktiskt sitter i soffan och har mig själv i fred. Underskattat. Men vinsten är att lägenheten börjar bli ett, riktigt fint, hem nu. Banne mig!