Åsens by

Häromdagen tog vi cyklarna på en liten tur, med syftet att handla lite närproducerat. I appen Gårdsnära (förtjusande bra tjänst!) såg jag att den närmsta gården var Åsens by, som också är ett kulturreservat. Där har de fryst tiden vid år 1900 och driver gården som de gjorde då, som en väldigt aktiv museiverksamhet alltså! Man kan följa med drängen ut på dagsverke, delta i slåtter eller vandra runt själv med karta och bland annat titta på Teklas hus. Det är bevarat precis som det såg ut när Tekla flyttade ut 1989, efter att ha bott där hela sitt liv helt utan moderniteter som el och vatten.

Det var väldigt vackert och ett stort område. Den första gården fanns där redan på 1500-talet och Åsens by är från början 3 gårdar. Ett riktigt härligt ställe som verkligen lärde ut mycket om natur, jordbruk och kulturhistoria. I gårdsbutiken finns hantverk från trakten, glass och honung från gården och jag passade på att handla lite.

Förutom kulturell bildning fick vi också 3 mil vacker skogscykling i benen – som var rätt möra efter benpasset jag körde innan. Bra dag alltså!

Det blev några fotostopp på vägen

Efter 15 kilometer var vi framme!

och fick en lektion i historia. Många av redskapen är såna som farfar använde när jag var liten, roligt nog.

Vi var lite sugna efter cyklingen och satte oss på kaffestugan.

Jag köpte en himmelsk ostkaka från en gård vi som visade sig ligga ett stenkast från vår stuga

Teklas kök med välanvänd vedspis

och litet bord.

Den här använder de fortfarande för brödbak vid julmarknaden tex.

I sängkammarn hängde gamla plagg

Drängstugan var också bevarad. Där kunde vi lära oss hur man gör falu rödfärg och beskåda en packlista till Amerrikat.

Grisar med knorr

Vackra hästkrafter!

Kycklingar fanns också!

Efter en titt i gårdsbutiken vände vi hemåt..

..och avslutade med ett friskt bad nere vid badplatsen

 

A very merry Midsommar

Så var midsommarhelgen över – och den pessimistiskt lagda inser att vi går mot mörkare tider igen. Som tur är sker det inte över en (kort) natt.

Vi firade som vanligt med Erics familj i det vackra Kristineberg utanför Linköping. Jag och cykeln hoppade av strax innan Linghem och tog oss för egen maskin fram till firandet. Jag åkte i vanlig ordning lite vilse (när tappade jag helt förmågan att navigera?) men det innebar bara 5 extra härliga kilometer (förvisso 2,5 i motvind) i en somrig landet-idyll. Med Jillian Michaels i lurarna susade jag fram i lagom medvind och bara njöt.

Väl framme var det lunch, lekar och dans runt midsommarstång. En klassisk och väldigt härlig midsommar. Jag vek ner mig först av alla – Linnea inkluderat – så det var också en lugn midsommar. Precis vad jag behövde!

Tipsrunda med kluriga frågor för en 08:a

Boll i hink var en del av femkampen, som jag lyckades komma sist i…

Att gå runt i trädgården är ett riktigt fotoäventyr – så många fina saker överallt!

Vacker folkdräkt!

Stafett!

Maktkamp på Kristineberg Crest

One shot, one goal

Linnea fotograferar gärna!

Linnea var midsommarfin

Helt gudomliga jordgubbar. My Goood!

Det blev musikkväll och en oförglömlig version av gubben Noah på lergök, munspel och två sorters trummor. Haha.

Tack för i år!

Good Saturday

Har ni några relativt nya traditioner? Såna som kanske uppkommit av en slump, kanske med en ny familj, kompisar istället för familj, eller med den ”gamla” familjen för den delen?

Jag har insett att jag gillar traditioner – också att skapa nya, trots att jag är lite konservativt lagd. Ett sånt exempel med min ”gamla” familj – vi har börjat med vickning på Toast Skagen och champagne på julaftonskvällen sen ungefär fem år. Nu kan den nog kallas tradition faktiskt – känns som att gränsen går någonstans där.

En annan jag sysslat med 3 år i rad – och det ser ut att bli ett fjärde år på den i år – är min midsommarcykling. Det började 2011 med att jag och Erika var i stan utan planer och bestämde oss för att sticka ut till Färingsö med midsommarpicknick. Sen har jag fortsatt, år efter år! 

Idag firade jag påskafton på precis samma sätt – en härlig cykeltur ut på Färingsö. Och nu tänker jag att jag kanske ska utöka min midsommartradition till att bli högtidsträning (svårt att cykla på julafton). Känns som en bra och rolig grej; Tomtelöpning, Påskcykling och Jordgubbsride!

I alla fall – 4,5 timmar i solen, på landet (nåja – det är ju en bit ut innan det blir landet faktiskt, men ändå) och med en ganska blygsam men smarrig picknick – allt är gott när man jobbat hårt! Det var jag och mina podcaster som cyklade runt i idyllen, tillsammans med överraskande många andra cyklister.

Nu äter jag lite påskgodis och har sällskap av två trevliga östgötar, som river av ett kort Stockholmsgig i sin discgolf tour. Himla bra påskafton!

Det började lite disigt, men jag passade på att städa och rensa lite innan det lättade. Och äta lååång frukost.

Vid tolvrycket sken solen på påskpyntet, så då var det dags att ge sig av!

Äntligen landet!

Ungefär såhär vill jag bo. På sommarn.

Färingsö var rätt proppat med cyklister idag. Balansera upp påskäggen kanske?

Picknick for Champions…!

Påskig #selfie måste man ju ta! Skönt att få ta av hjälmen en stund, det var riktigt varmt!

Äntligen är det grönt, på marken i alla fall. Som jag har längtat!

Ännu ett drömhus på landet.

Make over sunday och aktivt familjeråd

Efter gårdagens tur till IKEA har jag idag svängt om lägenheten en del. Sådär som jag gjorde när jag var liten och ville ha lite förändring – jag flyttade sängen, skrivbordet och bokhyllan och vips så hade jag ett nytt rum. Jag minns hur kittlande det var att gå och lägga sig och titta ut över ett nytt landskap. Även om jag i ärlighetens namn egentligen hade två alternativa möbleringar som funkade. Ungefär som nu alltså.

Eric, min fixarklippa, ägnade halva sin söndag åt att hjälpa mig (den andra halvan sov han, medan jag åt hotellfrukost med tjejerna :)) och det blev så fint. Jag har återställt möbleringen till min ursprungsmöblering, som ger mycket mer luft i lyan. Jag passade också på att rensa bort ännu mer prylar (det är ju bra att göra) och ett gäng åker ut på Blocket nu.

Work in progress – soffan skulle vändas rätt igen

Mitt älskade gamla slagbord, med mormors-duk.

…och helt plötsligt blev det luft i rummet, när soffan och TV:n bytte plats…Nu ska jag bara hitta passande stolar på Nostalgiladan

Loppisfynd, arvegods och oputsade fönster

Efter att trixandet var klart och Eric hade åkt söderut så kom pappa förbi. Vi skulle åka inlines tillsammans och jag var riktigt peppad – tills jag kom på att mina inlines är i Norrpan. Baksidan med dubbla boenden…Eftersom jag blivit något av ett ess på problemlösning på sistone* så styrde jag snabbt om det till att vårfixa cykeln** och agera hare till papshmir i stället. Inte lika jobbigt tyvärr, men motion är motion och vi åkte ut till Kärsön och tillbaks. 75 minuters träning och familjeråd i ett – jag tycker det är ett så grymt sätt att träffas på.
Den här cykelturen fick mig riktigt sugen på att dra igång årets cykelsäsong på riktigt. Kanske blir det möjlighet till ett långpass i påsk!

Faderskap på glid

På landet! Sen vände vi tillbaks igen tyvärr – ännu är kvällarna lite för korta (i kassen en burk kedjeolja köpt i farten)

#actionselfie

Nu i soffan och laddar lite för veckan, en som är intense men bjuder på roligheter. Jag har lite lätt söndagsångest – lugnet före stormen liksom. Det kan jag känn oavsett vad veckan bjuder på. Konstigt det där. Den här veckan ska starta upp ett slags drömprojekt. Jag ska äntligen få intervjua barn och unga och det om både teknik och kost, för ett bra ändamål – det blir knappast bättre enligt mig.

Jag ska också avsluta veckan på en vacker plats i sällskap av en skön tjej – det ser jag fram emot!

* mitt senaste projekt gav grymt bra övning i snabba beslut och alternativa lösningar
** jag fångade upp en flaska kedjeolja på vägen och gav en vintertorr kedja lite efterlängtat smörj

Cykel och annat gott för själen

I måndags firade jag födelsedag nummer 35 i ordningen. En svindlande siffra kan man tycka, men det tyckte jag faktiskt när nummer 25 kom också, och det slog mig häromdagen, efter att ha sagt några gånger för mycket att det var 25 jag fyllde, att jag nu är 10 år yngre än jag är om 10 år. Så ja, 35 fyller jag, och det är ju inte illa pinkat ändå.
Jag tog fasta på det här med mitt i livet i alla fall, och bestämde mig för att ta en halvdag ledigt!

Hemmajobb med flaggan i topp

Jag visste precis vad jag ville göra…

5 mil landsvägscykling på Vikbolandet. Fy fasen vad bra för själen! Tog mina ”mogen-ungdom”-brills dagen till ära (ja, de andra är ff paj)

Jag tycker att det är himla kul med födelsedagar, både min och andras. Det är, förutom bröllop, examen och dylika festligheter, den allra bästa förevändningen att få samla de man tycker om och inte minst sammanföra dem ur olika cirklar eller vad man ska säga. Nya och gamla kompisar, från jobb, plugg och blogg i en salig röra. Helst skulle jag bjuda in de jag ännu inte lärt känna jättemycket men som jag instinktivt tycker om, med risk för att verka knasig. I år hade jag dock en etta utan fullt bohag som lokal (har ju flyttat det mesta till Norrpan) och så är det ju som sagt året då jag investerar i upplevelser, det vill säga resor. Så det blev en mindre, men naggande god skara.

Jag skrev lite om det i senaste inlägget, men det kändes speciellt i år. Jag var liksom extra glad för chansen att få en kväll med dessa vänner. Jag fick också presenter som verkligen berörde, från stort till smått. Till exempel hade min Mara tjuvkikat på min Bucket List och satt ihop en rad fantastiska grejer, och inte minst ett tal, som rörde mig djupt.

Bokskrivarhjälp & fika med tanter. Plus en one-on-one med en fotograf! Snart är jag ju klar med listan 🙂

Jag fick en bok som jag velat, men inte vågat*, köpa länge. Och så ska jag svepa in mig i en skitsnygg ”Katta-sjal” och besöka en av mina absolut favoritplatser i Stockholm – Fotografiska. Jag blev utmanad av mina fina barndomsvänner precis där jag vill utmanas – att välja mellan trygghet eller utmaning – jag valde (efter viss inre kamp) utmaning och ska nu samla mod till en tandemskärmflygning…!
Jag tror det blir en magisk upplevelse (möjligen också lite skräckfylld..) och det får bli ett Åre-äventyr tänkte jag, så får jag ännu en resa i bagaget!

Och så kom en ny följeslagare som jag tänker ha med mig många år – vackra, beständiga ting är ju så ljuvliga. Tack E, nu är ni två män i mitt liv som är lite visare..

Hej kompis!

Det här var inte tänkt som ett inlägg där jag skulle rabbla presenter – men de personliga presenterna och sällskapet hela helgen gjorde mig så himla glad. Och efter en födelsedag med ledigt, cykel, god middag och amatörfilosofi med min man så tänker jag att man borde få ha det sådär jämt. Eller ofta i alla fall.  Silver Lining i det lilla.

Jag summerar alltså en bra start på resten av mitt liv – nu ska jag nog plocka upp de där stickorna & garnet jag fick, så jag kan gå på tantfika utan att skämmas!

En lycklig säsongspremiär – update

Äntligen!
Infektionen i luftrören är nedmonterad till sl*emhosta, mitt drömprojekt är presenterat och levererat och jag kan äntligen andas ut i dubbel bemärkelse.

Jag, Alex & Sigge firar med lyckosuckar på hjul, på Vikbolandet. Jag passar på att fundera på hur Sara har det på sin något längre cykeltur och ser fram emot sommarplanering och projektförverkligande solo i soffan ikväll.

Ack, hur underbar den är, den löftesrika våren…
//Eder pigga och duktiga poet

Update: Poeten spenderade strax över tre timmar på landet, och sitter nu med möra ben i soffan – här är några fler bilder, av högsta iPhone-kvalitet. Kanske ska ta och köpa mig en sån där kompaktkamera nu ändå?

Lyckolip. Har tyvärr suttit sönder mina sportglajjor, men de här funkade de också. Och tog minst två feta flugor, dock inte i en smäll!

(ja, den här glada amatören ska köpa cykelskor så småningom :))

Vackert så att synnerven går bananas

Jag råkade skrämma upp några (tidigare) glada kossor

Tror att både jag och Erika gärna skulle lägga rabarber på den här gården…!

Uppdrag: Sommar (1)

Jag har haft en tanke. Den väcktes redan för två år sedan, när den här damen, i ett av alla lyckade försök att få mig att testa något nytt*, fick mig att bli kär i cykling och i förlängningen köpa min smäckra hybrid** Janne***.
Jag har ju sedan några år huggit upp en stig mellan Stockholm och Norrköping, mestadels med SJ som hjälp (men Volvo, Kia och Swebus ska oxå ha cred) och nu börjar det faktiskt bli framkomligt.
Man kan tro att jag har hunnit tröttna på sträckan och då har man ju faktiskt rätt. Men, jag har ju i ärlighetens namn inte testat alla möjliga sätt att färdas den på.

I sommar är det därför dags. Jag är redo. Tanken ska bli till dagsens sanning och årets första strapats blir… *trumvirvel*

Att ta mig från Norrköping till Stockholm på cykel

Start – Industrilandskapen (bästa stället att leka med lång slutartid btw)

Det här kommer kräva sina förberedelser. Inte för att det är så ruskigt långt – 16 mil ca – utan mest för att jag måste lära mig laga punka. Dvs ev montera av bakdäck, inklusive växlar och hela konkarongen****. Och inte minst, montera på allt igen. Helst på rätt sätt.
Min och Erikas största akilleshäl när det kommer till självständighet och äventyr.
Min cykelmotsvarighet till att borra upp hyllor (vilket jag OCKSÅ ska lära mig göra ordentligt, inte på måfå, typ ”men det behövs säkert inte pluggas, det funkar nog ändå” ).

I sommar finns inga ursäkter. Jag ska färdas precis hela vägen på min Janne.
Så, då var det skrivet, då skall så också bli.

Stay tuned. Nu börjar nedräkningen till sommarens riktiga sportevent.

Mål – Kungsholmen, via Västerbron. Där ska jag stanna och ta en bild!

 

* Ok, jag brukar inte vara nödbedd, möjligen var jag svårbokad.
** I sällskap med sparviga racers kan den ibland framstå som något tilltagen, men jag lovar, den ÄR smärt. (Jämfört med min tidigare cykel på köpet)
*** Namnet bara kom nu, så det får bli det. Janne. ”Jag jannar hem”. Det funkar.
**** Hörde den underbara förklaringen till det uttrycket i Språket häromveckan. Jag nöjer mig dock med den moderna användningen och behåller cykelhjälmen på.

I backspegeln

Såhär ett och ett halvt dygn efter målgång så har jag reflekterat lite.

För det första så är jag väldigt glad över att jag spontananmälde mig till loppet. Men mest är jag väldigt glad över att jag fick åka med Erika och Sara. Och att de hjälpte en stressad och virrig amatör med goda råd, pepp och vissa tillbehör.

Erika stretchar efter en hjälteinsats!

Sara, en digital strateg in action!

Jag vet inte om jag hann säga det ordentligt, men jag är också väldigt glad över jag fick träffa Sara, som jag liksom gillat digitalt innan, men nu gillar ”på riktigt” också.

Det är häftigt med internetet ändå. Erika, som ju är en av mina bästa vänner numera, var ju faktiskt en ”bloggkompis” från början, nån gång 2007. Vi visste inte ens vem den andra var vid namn när vi började läsa varandras dåvarande bloggar. Efter ett tag så träffades vi  med några av mina analoga vänner (som nog tyckte jag var lite knäpp på den tiden) i min lilla etta på vad jag tror var nån slags hemma-AW. Och så visade det sig att fröken Erika bodde tvärs över gatan. Tänk hur det kan bli.

Maran,schmaran, vart var skräckrapporteringen från Dalarna?

Summa summarum.

Det var en bra helg och den blev inte sämre av att jag fick veta att jag ska åka till NYC i september! TACK världens finaste östgöte Eric, vad kul vi ska ha!

6 mil, vackra vyer och en del vind blev det

Igår, när jag vinkat av mina kompisar efter ett pirrande härligt dygn, fick jag en sån lust att dra ut med cykeln och få träning och livsfilosoferande i ett enda mumsigt paket.
Jag har letat efter mitt Färingsö här i Norrköping och det verkar som jag äntligen hittade rätt igår.

Jag kom på att jag nog kunde styra kosan mot Vikbolandet, dit jag och och syrran begav oss för en ridtur en somrig dag i mars*. Så det gjorde jag och jag blev belönad!

Hade turen att ha motvind på både dit- och hemväg och benen var lite sega (tror inte bubbel och något sen läggtid gör susen för cykelformen, men skitsamma), men det var verkligen härligt.

Jag såg hästar och kyrkor och idylliska små gårdar. Det enda** som ”saknades” jämfört med Färingsö var alla andra träningscyklister. 3 stycken såg jag på 4,5 timmar så jag hade vägarna för mig själv nästan.

Årets första geting fick jag syn på också. Mindre välkommet kanske.

En välbehövlig fika på äggmacka och vatten fick jag mig halvvägs. Då var benen rejält sega och hemvägen (som var sjukt vindpinad) gick inte så snabbt. Nästa gång ska jag ha sportdryck och något sött med mig också, framförallt när jag bara ätit frukost.

Väl hemma möttes jag av Eric, som hållit sig i gurkstaden hela helgen, och så fick jag inviga min fina, underbara present från tjejerna – en alldeles egen och alldeles turkos Le Creuset-gryta. Lycka!

På torsdag kanske jag hinner med ett cykelpass innan jag och Eric beger oss till Berlin på fredag och kollar in vad tyskarna har att erbjuda. Och filosoferandet, det tänker jag ägna mig åt hela helgen faktiskt.

* Det var nog faktiskt nästan varmare den 27 mars än igår..?!
** Jo, jag saknade fler grejer. Erika, hennes riviga räser och Svartsjö café med sin himmelska paj till exempel.

Blött men gött

Jag är verkligen nykär i min cykel. Hade ett sug i kroppen igår och efter att ha betat av 2 offerter och lite annat jobb på hemmakontoret, stack jag ut vid 17-tiden.
Då hade regnet redan börjat smyga in, men jag bestämde mig för att låtsas som det inte regnar.

Det blev en sväng till Åby, via en del sidospår (jag körde lite på impuls och hade bara ett slutmål) . På ett ställe övergick plötsligt landsvägskörningen till att jag befann mig på en påfart till riksväg, vilket kändes lite halvfel. Fick traska nerför en slänt och kasta mig in på cykelvägen istället.

Allt som allt ca 2 timmar, 3,5 mil och minst 5 kubikmeter vatten i skor, hår och kläder. Men gud vad kul det var!