Förutom några enstaka mjukisvarianter och två (misslyckade) försök att träffa bollen midsommarafton 1996, så har jag aldrig egentligen testat tennis…
Imorse var det dock dags för premiär! Efter att jag med stor möda tagit mig upp ur sängen (träningsvärk from hell) så joggade vi iväg till Lisa för att hämta ett rack till mig. E har ju köpt en nytt, fint (härav min premiär) men jag har ju givetvis ingen liknande utrustning. Planen i Karlberg var bokad och väntade i morgonsolen.
Min superserve
En otroligt träningsvärkande högeraxel (jag kan seriöst knappt lyfta en kaffekopp) gjorde att det kändes som en omöjlig uppgift att lyfta ett tennisrack, men det gick rätt bra ändå (som synes;)).
Vi började med att bolla lite fram och tillbaks och jäklar vad svårt det är i början. Bollen flög åt alla omöjliga håll, om jag ens lyckades träffa den. Framförallt min backhand var ett oerhört opålitligt stycke måste jag säga… Tur att vi hade fem bollar så vi slapp att hela tiden springa till nät och ut i buskar för att hämta eländet.
Efter ett tag började det dock komma små tendenser till spel* och det var riktigt kul! Jag tänkte på de kloka orden från Ulrika och försökte vänta in bollen och fokusera. Stundtals gick det faktiskt hyfsat!
Ur träningssynpunkt så kan jag ana hur jobbigt tennis kan vara när man kan och springer på varenda boll – jag var lite för fokuserad på hur jag höll racket ibland och glömde springa, men de gånger vi fick på ett litet spel så var det lite jobbigt.
Tennis rockar!!
Det var inte Serena på plan, inte ens ett par hudfärgade trosor faktiskt, men det var jäkligt kul! Nu funderar jag på att köpa ett fint litet motionärsrack och kanske till och med en lektion så att jag kan haka på i sommar – jag har ju faktiskt två nära sörjande som gärna spelar. Kul variation och jag gillar ju att hålla bollar i luften (pardon the pun).
Erics lite hetare serve