Lunchträning

Idag väntade en dag helt ensam på kontoret. OCh det är ju ärligt talat skittrist. Så jag bytte till hemmakontoret helt enkelt. Där hade jag sällskap också, av en hyfsat trevlig östgöte.

Han, liksom jag, var träningssugen, så vi gav oss ut på ett sent lunchpass, efter att ha gjort lite nytta i ett ekande semestertomt IT-Sverige.
Jag var inne på ett liknande utepass som det jag körde förra veckan, helt enkelt för att det var så jobbigt, flåsigt och roligt. Jag ville också ta ett pass i Karlberg – det blev aldrig av förra veckan och jag har längtat efter min och Erikas gamla hemma-arena (det var bland annat där vi lade grunden till vår vänskap när vi båda bodde i Vasastan).

Vi joggade dit, och började med tre varv runt fotbollsplanen, som fick agera 400-metersbana. Vid varje långsida körde jag maxfart så det blev 6 intervaller och hjärtat var igång. Även idag fick jag en hejaklack – materialarmannen som stod och jobbade med gräsplanen. Himla effektivt och roligt, det där med oväntat pepp.

Sen joggade vi till hinderbanan, där Eric körde lite övningar innan han stack iväg på 4-kilometersvarvet. Jag körde en jäkla massa minutrar med grodhopp, mountain climbers, utfall, squats, squat jumps och annat. Jag klämde också in några rotationsövningar för core och utfall med bakre benet högt.

Eric avrundade med utfall med mig på ryggen. Imponerade!

Det blev ett pass som präglades av oplanering, lek, utomhuslycka och jäkligt mycket puls. Precis som jag älskar att träna. Det kan låta hurtigt det här, men jag har haft rätt dålig träningsmotivation i sommar. Är sjukt glad över att den är tillbaks medan utesäsongen fortfarande står i full blom!

Jag är med fanclub!*

Efter en rätt så loj dag med sovmorgon, bildlekande (oj vad man kan glömma tiden när man gör vissa grejer) och bad på bryggan, så kände jag att det var dags att aktivera mig fysiskt. Så, jag påbörjade förvandlingen från soffpotatis till hurtbulle (OBS! att båda dessa skepnader tillåter viss semesterrondör) och kom sedan på, precis som i fredags när jag skulle ut och löpa och rev av flåspasset istället, att jag ju glömt mina löparsulor hemma på slätten.
Den än så länge varma sommarkvällen (regnet kom precis när jag nådde porten hemma igen) var dock idealisk även för långpromenad. Och jag spottar ju icke på Kungsholmen runt som bekant.

Jag passerade horder av glada uppsluppna svenskar, nyfikna turister och en och annan and. I lurarna ett avsnitt av det helt fenomenala ”This American Life” (min nya drog, utöver solig och betald ledighet).
Strax därefter passerade jag min gamla intervalltrappa på Kungsholms Strand…och plötsligt drabbades jag av en positiv tvångstanke, om nu sådana finns**. Jag gick några steg till, överlade med mig själv och insåg att jag ju var redo – i sporttopp, träningsshorts och med vattenflaska. Och innedojjor.

Jag började jobbet med att beta av 10 intervaller uppför trappan. Och f*n vad det var skönt med ökande puls och flåsande andhämtning. Jag noterar efter en stund en större familj som står på andra sidan dammen, och tänker att de nog inte sett änder förut, eftersom de verkar stå på rad och spana in dem intresserat.

Jag kör på och kommer ner från min åttonde rush. Och då står hela högen nedanför trappan och tittar nyfiket på mig. En av kvinnorna ropar sådär riktigt glatt ”Vad duktig du är!! Du springer jättelätt och snabbt!”. Haha. De frågar om jag springer varje dag eller varannan och det kan jag ju tyvärr inte skryta med, men förklarar att jag gillar just den här trappan och intervallträning generellt.

Det visar sig att de kollat på mig hela tiden och till och med hållit räkningen. Och när jag kommer ner från min nionde vända så möter jag en ung liten tjej och den ena kvinnan i trappen. De har också börjat leka med intervaller. När jag kommer ner från min sista är hela familjen engagerade och de har börjat ta tid på varandra. Helt underbart måste jag säga – vilken rolig, härlig familjehög det var. Och vad mycket roligare det blev att köra de sista två spurterna med en hejaklack!

Jag återgäldade givetvis peppen innan jag vände hemåt, löjligt glad över det oväntade mötet och med en tanke om hur jäkla enkelt det är att glädja andra egentligen.
Och det, konstaterar jag, blev faktiskt en alldeles förtjusande avslutning på en alldeles fantastisk semester. Tack till min lilla oväntade fanskara för det!

Lilltjej på intervallfärd

Spontan gruppträning

Några ur högen – tack, och hej!

* Nuförtiden heter det kanske inte fanclub? Om One Directions fans kallas Directioners, blir mina Piggs då? Eller kanske Kattskrällen?
** Med tanke på att avsnittet jag lyssnade på just då handlade om en kvinna med en tvångstanke som fick henne att svälja saker som knivar, glas och spikar, så får det nog fastslås att det finns mer eller mindre destruktiva varianter i alla fall. 

En välsignad helg

Från Rio-drömmar till omfattande kärleksbrunch, via långpromenad i solen och ett svettigt intervallpass. Ungefär så gick helgen. Bäst? Att få fira a match made in Kungsholmen, nämligen Jens och Erikas förlovning, med en mäktig brunch på Björk Bar & Grill, och vårsol som flödade in genom fönstren.
Fick också träffa alltid lika glada Ulrika och gratta till nya jobbet på samma gång – kul!

Här några snapshots från mobilen – storkameran fick ingen sladd med sig i weekendbagen.

Ny favvotajtsen från Rebook på!

Friskis överraskade med ny outfit – väldigt fint!

Friskis Lindhagen

Efter 10 st 90-sekundersintervaller i 4:14-tempo. Nya Casall-linnet från #fbbc13 fick oxå följa med!

Den förlovade mannen…

Och den förlovade kvinnan!

En fin påskhälsning från mamsen kom oxå, via världens bästa syster.

Trappintervaller FTW! ( i alla fall efteråt)

Traskade från jobbet vid 17-rycket för att svänga in på löplabbet och för första gången välja ett par skor på ”vetenskaplig” basis, dvs inte bara för att de är snygga och sköna och har pronationsstöd. 
Tyvärr tog promenade lite för lång tid, tillsammans med smakrådande i herrbutiken, så när jag knatade in genom dörren till tjejbutiken (som för övrigt känns lite mesig faktiskt) så slog klockan sex och jag fick lomma ut med ett otroligt otillfredsställt köpsug. Bittert I tell you.

MEN, jag tog ut min bitterhet genom att genomföra mitt planerade intervallpass i alla fall. 2,5 km uppjogg till Trapporna, vid Kungsholms Strand. Stod och taggade till ett tag, sen var det bara att sätta av. De är inte så branta, men långa, Trapporna.

Katten=Rocky?

 

Det blev 10 varv. Plus ett extra, sådär lite för att överträffa planen. Hoppas jag inte får för mig att jag ska köra 11+1 nästa gång bara. Jag har en lätt tendens till tvångstankar när det gäller repetitioner i träning.

Well. Lugn nedjogg hem, sen satt middagen som en pass på läppen, milt uttryckt.

Bra dag, I go girl!

Death by backe

Hola! Idag är det mulet igen, med extra storm, så vad göra i det kulturlösa Magaluf (britter har anmärkningsvärt taskig effekt på mat- och kulturlivet på sina semesterorter)?
Jo, vi roade oss och spanjorerna (britterna sov eftersom de haft morgonpasset o hållt oss vakna mellan 5-7) med en lätt strandjogg innan vi tog oss an Dödsbacken medelst intervaller.
6*80 meter i kraftig lutning och imponerande 4min-tempo. Med en hängiven hejaklack var det ju bara att köra!
Vi avrundade med mage/arm/rörlighetspass på pooldäcket, som tur är sov britterna fortfarande…
Nu blir det plugg och kanske, kanske ser vi en siesta på horisonten. Vi är ju ändå i Manchest…Spanien!

(vi är glada att vi tog oss in till Palma igår kväll, riktiga tapas, kultur och Sangria. Äntligen!)

Jag ska inte tjata om vårkänslor

Den där sprudlande vårkänslan har inte infunnit sig riktigt, pga ditten och datten och annat. Men idag kan väl  ingen människa stå emot? Värme mot huden. Utomhus.

Det är sol på min balkong. Och värme!

Jag skäms nästan att jag sprang på löpband igår, men Erika skulle bygga muskler och jag ville bygga flås så det blev intervaller med sällskap. Jag brände på bra i 30 minuter, med sedvanliga 1-minutsintervaller. RIktigt skönt, precis vad jag längtade efter. Tyvärr var vi lite för snattriga i gymmet efteråt, men vi fick iaf en del gjort. Inte alla dagar kan vara superleveransdagar.

Sen satt vi länge i solen med en bäbis och en Mara och det var grymt. Förutom att jag var vinröd i pannan och sedvanligt också på näsan. Jag fattar inte varför den ska ta för sig så mycket.

Idag har jag SPF30 när jag nu sticker ut och möter syskonbarn och sol en sväng i Kronis. Jag struntar helt enkelt i att plugg och packning måste fixas, jag unnar mig nån timme utomhus.
Vollevallebiän.

Update: Live från Lindhagen

Det blev ett backpass idag. På löpbandet alltså, känner mig väldigt bitter på den s.k. våren och vägrade ge mig ut i rusket. Moget och något bekvämt beslut.

Jag ställde in backmodulen på löpbandet, angav vikt (insåg att jag faktiskt inte vet vad jag väger) och tvingade mig att trycka in 45 minuter istället för tänkta 30. Hade nämligen en plan för att kunna nöta längre (tycker löpband är lika kul som korrosionsskydd ungefär) och det var att kolla ikapp ”Mitt liv som Hellner”. Effektivitet!

Det gick bra, trots att minutintervallerna med 9,2 i lutning återkom lite väl ofta, men att se Erik Segerstedt ta ut sig totalt gav mig sjukt bra motivation. Det lustiga var att hans slutkamp på det sista maxtestet sammanföll exakt med mina sista 40 sekunder och jag drog upp tempot till 14,2 i lutning 8. Herregud.

Nåväl – efter avklarad löpning (totalt 49 minuter) blev det 3 olika magövningar och längre stretch innan jag begav mig hemåt igen.
Har tvättat och handlat och jobbat så sammantaget blev det här en mycket god söndag rent produktivt.
Bra jobbat Katten!

 

Nollning

Efter sjukdom med lite utökad vila (just vila känns inte som rätt ord egentligen, men fysiskt då) har jag just gått igenom nollningsritualen.
Tyckte det var lika bra att gasa på och till tonerna av diverse för perioden passande musik gick jag in i mig själv och körde snabba intervaller.
90 sek istället för 60 denna gång. De tio första, sen fick jag hoppa ner till 60 de sista tre, men höjde tempot lite.
Det var ett bra första pass, har inte rasat alltför mycket och hade också lite eftersnack med Erika (aka ”sjysta spiror”).

Lite kalas på det så blir det nog söndag av det här också.

Intervaller är ju rätt kul ändå

Mobilen vibrerade på frukostseminariet i morse: ”Jag tänkte dra en repa på gymmet ikväll, ska du med? Överkropp och rehabcykel (medan du springer intervaller)?”

Klart jag skulle. Hade funderat på styrketräning eller just intervaller och när Erika lägligt föreslog det andra så var det ju taget!
Efter smärre strul med blå linjen idag så kom vi till slut hem och stod i varsin kö till konditionsmaskinerna (Friskis är rätt crowded på kvällstid faktiskt) när vi spottade varann.
Jag klev upp på löpbandet och programmerade intervaller, Erika bestämmer! Hon hoppade upp på rehab-crosstrainern och sen var det ju bara att ösa.

Det blev 25 minuter svettproduktion, varav 3 minuters uppjogg. Därefter körde jag 1-minutsintervaller på 13,5km/h och 2,5 i lutning,  Jag ökade gradvis både lutning och hastighet i intervalldelen och den sista gick på 4 i lutning och 14,5km/h i 75 sek. Det var med en skönt utpumpad känsla jag påbörjade nedjoggen.
Jag hann oxå med en stilstudie i marklyft när jag hittade Erika i gymdelen…Glädjande nog med ett mycket piggare knä!

Pippi Stenvall

Själv var jag såhär nöjd i min sladdriga tröja.

Smelly cat?

Apropå sladdrig tröja så gillar jag verkligen atmosfären på Friskis. Förra veckan stod en kvinna på löpbandet i härlig sommarklänning, idag stod en annan kvinna i blommiga tajts med kortärmad, stickad tröja till. Så underbart oängsligt och jag gillar det skarpt!

Tyvärr han jag inte med mer träning, mellan 1945 och 22 är det studier som gäller*. Fyra kapitel ska omvandlas till kunskap i min fullsmetade hjärna. Snacka om brainstorm.

* ja, med bloggpaus då förvisso. Busted.

Friskis och ganska svettis

Planen idag var egentligen att ta en härlig löptur i det alldeles, alldeles underbara solskenet. Jag satt hela dagen och liksom bubblade av solrelaterad energi. Oavsett hur man mår i övrigt eller vad som pågår så är det något med solen.
Dock, en mycket effektiv dag till trots så blev jag kvar en stund på mitt office space – jag var ju på massage i morse och hade en massa roliga saker att förbereda för morgondagen. Ibland blir det så.
Nåja, jag tog mig i stället alla de 50 metrarna till Friskis och klev på ett löpband. Intervalltajm..Inte min favvokopp direkt, men det är ändå ganska kul. Känslan efteråt när man nästan ramlar ihop är ju oslagbar. Eller ja, känslan strax efter det då kanske.

Det blev 15 minuter med 1-minutsintervaller – sista intervallen drog jag på med 2 minuter och insåg att jag har mitt uvecklingsområde definierat. Fy satan vad jobbigt. Körde i 4:10-tempo med 2 i lutning.

Väl hemma körde jag bendelen av Gymglams helkroppspass innan jag åt en efterlängtad middag.

Gött, najs, skönt, svettigt – idag levde jag upp till mitt bloggnamn!