Så här* får jag börja söndagen den 15 juni. Så glad för det. Fåglarna kvittrar, fiskarna slår och humlorna surrar
* jag läser! Kanske kan min inre bokmal hitta ut igen i sommar?
Så här* får jag börja söndagen den 15 juni. Så glad för det. Fåglarna kvittrar, fiskarna slår och humlorna surrar
* jag läser! Kanske kan min inre bokmal hitta ut igen i sommar?
Hoppsan, det blev en liten bloggpaus den här veckan. Jag har helt enkelt haft huvudet fullt och väntar lite in att det ska komma ut klokskaper eller nonsens på andra sidan det. Framförallt har jag inte haft kameran med mig och ibland är det lite som att mina ord försvinner när det inte finns bilder till.
Just nu är jag i alla fall i den där fasen när semestern börjar pocka på efter ett särdeles intensivt år. Idag åkte jag till Norrköping för att vara med på Linneas allra första skolavslutning och kom ut med känslan att jag själv gått på sommarlov. Vilka minnen det väcker! Den blomstertid, full grönska, förväntan och Flaggan vajar på sin stång. Wow. Min första skolavslutning sen -97. Efteråt firade vi med glass och paket som sig bör.
Två veckor till, sen väntar min längsta semester sedan jag hade sommarlov på riktigt. Det blir en sommar i Sverige, en lugn sådan. Och det ska bli så obeskrivligt skönt!
Här kommer ett gäng iPhone-bilder från dagen – eftersom jag glömde min kamera i hufvudstaden…
Det är ju så att dagar går väldigt fort när man roligt. Idag har jag egentligen inte gjort någon nytta alls, och snart är det kväll. Eller, jag kanske har fel där, för visst kan det ju vara så att nöje är lika med nytta ibland, och i så fall så har jag ju bara gjort nytta. Hela dagen.
Vilken sommardag det blev! Helt magisk. Jag hamnade rakt i en picknick i Fredhällsparken – inklusive bus och lek med min yngsta gudson och hans bror och deras kusin. Vi vuxna ägnade oss åt sommardrömmar och klokheter emellanåt och blundade i solen emellanåt. Hur man njuter den där första, varma dagen alltså.
Efter pickenicken, ja då var det bara att gå hem och spendera 3 timmar med Photoshop igen, eftersom jag hade tagit 50 bilder bara på det blommande trädet. Det är ett riktigt tidskrävande intresse, det här med foto. Det bästa är att det är så roligt att jag inte ens märker att timmarna går.
Nu ska jag fånga de sista solstrålarna med en promenad, ett besök i affären och sen blir det nog filmkväll och ett glas rosé.
Vill inte att den här påsken ska ta slut alltså!
De här träden alltså. Kunde inte få nog!
Efter 3o försök fick jag till den perfekta gungbilden!
Springa barfota i gräset. Typ det härligaste som finns!
Att plåta blommor är ju inte fy skam heller.
Min finfina Mara i blomstertid
Hejdå!