Jag river fasaden lite då*

Jag ska berätta en sak…

Jag är inte superpeppad på träning. Känslan av den förvisso, men att solokvist ge sig ut i mörkret och kylan. Sådär. Träna hemma i ett trångt vardagsrum? Näe.
En allmän håglöshet gör mig seg i huvudet vad gäller det mesta – jag vill ju ha den där superenergin och göra magi, men jag ger inte mig själv godkänt på det just idag.
Jag är velig också. Och det ska man ju inte vara – man ska vara helt målstyrd och fokuserad jämt. Men ibland går magen åt ett håll, huvudet åt ett annat och jag står i mitten och funderar.  Just nu är jag där av olika anledningar.

Men, för att vara lite konstruktiv så försöker jag lista mina bästa knep – som en form av självhjälp vid allvarligt tuggummisyndrom;

• Jag kan kolla lite på gamla kort, det brukar göra mig riktigt glad och sugen på action (fast just idag orkar jag inte koppla in hårddisken och de flesta är i rawformat vilket påminner mig om allt redigeringsjobb jag behöver göra och bildbehandlingskursen jag måste avsluta osv..ja ni hajar ju vilket humör jag är på).
• Att läsa olika inspirationsord eller metoder brukar liksom bara funka en gång. För varje gång blir jag lite mer luttrad och skeptisk, vilket stör mig lite. Istället har jag börjat köra en slags omvänd variant. Att liksom dra ”sämsta tänkbara scenario”-grejen så långt att jag blir löjligt tvungen att motargumentera mig själv.
• Ett annat knep är att boka träning med någon. Jag saknar verkligen kompisträning. Det bästa vore ju om jag kunde dra med mig han som jag bor med (eller nej, ännu bättre – att han drog med mig) men så släpptes GTA5 och den möjligheten satte sig i soffan.
• Den sista grejen är att skriva ett blogginlägg om det hela och inse hur löjlig jag är under tiden jag skriver. Ut och svettas med dig i morgon nu, töntbralla**. Sen tar du ditt tangentbord och gör lite nytta för dig själv. Loose the pity, din hyfsat välbevarade tant med goda utsikter och massa roligt att göra. -Baah!, som farmor skulle sagt
  Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr!

Sådärja. Tack ska ni ha för hjälpen!

Slänger in en inspirationsbild också. Lite brungrå 60-talsarkitektur brukar alltid funka #inspo

* Tror inte man får göra det i sociala medier, men litegrann borde ju gå bra?
** Nån som använt det uttrycket sen 1992? Inte jag heller, men det kanske får en ny chans. 

Stockholm by horse

Igår morse ringde klockan vid 04:30. Madness på en lördag, men turligt nog var det av en riktigt härlig anledning. En ridtur och inte vilken som helst!

Det här stället  har tagit ridupplevelsen ett steg längre – en gryningsritt genom ett Stockholm som sover. Helt magiskt. Vi rundade Stureplan, travade uppför Kungsgatan och in på Hötorget, där försäljarna gjorde sig redo för dagens kommers. Vi red ner längs Hamngatan, förbi NK:s skylt innan vi klapprade in i Kungsträdgården, med en spritmarinerad kille som enda publik. Förmodligen kommer han tro att han drömde det hela.

Stureplan by horse @ 6:45

Kunglig ritt – min syster som Beriden Högvakt

Storasyster i förgrunden, jag, Paikos & Kungsan i bakgrunden

Det är någonting visst med hovklapper mot gatsten. Nästan så jag vill sadla om (höhö) och bli ridande polis. Eller köra droska på 1800-talet.
I Gamla Stan stod en förväntansfull klunga med asiatiska turister och filmade oss med ett glatt ”morning!” när vi red förbi. Tydligen hade de sagt till vår guide att ”No no, you’re early!”. De trodde vi var Beridna Högvakten – de måste ha blivit så otroligt imponerade när de väl kom, om det förväntade sig ett gäng spretigt klädda tjejer.

Efter närmare tre timmar var vi tillbaks på Gärdet, släppte ut hästarna i hagen och fick årets kanske sista utomhusfrukost. Vilken morgon!

Framför Riksdagen

Riddarholmen, lämpligt nog

Hejade på kungen!

Sammantaget en riktigt, riktigt grym upplevelse. Jag älskar den där känslan att ha stan för sig själv, som man har på julaftonskvällen, nyårsdagen och midsommardagen till exempel. Att uppleva den från en hästrygg var ännu bättre.

Idag vaknade jag till en annan verklighet, där långa jobbdagar, dålig sömn (måste byta säng) och brist på ledig tid tog ut sin rätt – jag är så stel och spänd att jag inte kunde sova ordentligt. Som jag längtat efter denna sovmorgon, men jag fick sån huvudvärk att jag ville krypa ur kroppen och till och med fick heja på porslinsguden. Nu börjar det lägga sig, men  föregående inlägg är än mer aktuellt. Nu måste jag knäcka, tänja och lugna ner. Man är ju inte 23 längre tydligen…Kanske dags för en gård på landet ändå, med hästar och kroppsarbete?

#hippa

Igår var det dags att hippa lite för den här tjejen. Vi hade planerat en sportig dag för en sportig brud, där (efter lite väderjusteringar) fäktning och downhill cycling stod på schemat.

Fäktning hade jag inga förväntningar på alls faktiskt, men det var riktigt roligt! Det är elegant, svettigt och väldigt skrattframkallande. Visste ni t.ex att man får löstuttar när man fäktas? Värsta Madonnakänslan.

Lösbröst

Vi fick en helt underbar lektion av världens härligaste man. Hade aldrig anat att det finns så mycket humor i fäktning. Vi fick lära oss hur man står, parerar, gör utfall (ett helt annat utfall än jag brukar göra) och så fick vi tävla. Ja, det var riktigt kul. Vår lärare sa också några väldigt kloka ord som egentligen formulerar det jag försökt leva efter extra mycket i år: ”om ni är här för att ha roligt så kommer ni ha väldigt roligt. Är ni inte det så blir det inte så roligt alls”. Och roligt hade vi! Tänk att fäktning och livet har så mycket gemensamt.

Värja, inte svärd…

En garde!

Fokuserad brud

Erika in action

Erika aka Zorro får in en träff

Sen var det ju downhill. Jag hade ingen aning om vad downhill cycling egentligen innebar, landsvägscyklare som jag är, och såg väldigt mycket fram emot att testa det. Men jävlar vad läskigt det var, läskigt och underbart adrenalinpumpande! En tråkig teori, men kanske var det därför vi var den allra första möhippan de haft på besök? Tyvärr kunde inte själva huvudpersonen köra pga skada, men hon peppade på oss andra, vilket behövdes…

Ankarlift med udda ekipage. Föredrar nog stollift ändå…

Anna gearar upp

Patricia på väg upp

Jag fick som tur var låna proffsbrallor, vilket visade sig vara skillnaden mellan en dag på akuten och soft bubbel på Centralbadet. Jag gjorde en inte så värdig sorti ur ankarliften, där jag och cykeln släpades med 15-20 meter. Herregud vilken estetisk katastrof jag bjöd på! Och jag som trodde ankarlift-trauman hörde barndomen till? Lyckades få ett litet skrapsår igenom de kraftiga byxorna, så jag tackade djupt för lånet när jag kom ner!
Men, själva åkningen gick bra, även om den var rätt läskig i början. Det gäller ju liksom att våga släppa på för att det ska gå bra, vilket går blir en överlevnadslogisk kullerbytta i huvudet… 🙂

Med livräddande brallor

Nere! Otrolig kick att köra – jag kommer definitivt testa igen. Men då med stollift…!

Idag? Har sovit ut efter en dag som tog på krafterna, men i eftermiddag tänkte jag unna mig någon form av träning. Lusten får styra vad, men det blir nog inte så mycket adrenalin som igår.

PS. Nyfiken på fäktning eller downhill cycling? Vi var här och här!

Brädad

Jimmy och Stina. De har ett sånt där landställe man drömmer om. I skärgården (utanför Valdemarsvik), med skog och drivor av blåbär på tomten, skogsstigar, klippor, strand och vatten i närheten. Dessutom har de en båt. Och inte minst, wakeboards. Här kommer till slut några bilder från helgen, framförallt från vad som verkar vara min nya favoritgenre – brädsporter (kanske är det denna vintersäsong jag släpper min prestige och testar snowboard 15 år efter alla andra?).

Förra sommaren debuterade jag på denna bräda. Faktiskt var det min totala bräddebut, om man bortser från att jag lekte kanot med pappas vindsurfingbräda när jag var liten. Men, jag kom liksom aldrig upp på benen. Jag var snubblande nära, bokstavligen. På väg upp, men ungefär som ett nyfött föl så fick jag liksom inte styr på det där med att stå upp stadigt.

Då blir det ungefär såhär.

Men det är ju bara härligt att röja runt i vatten som tur är. Därför ser man såhär glad ut inför nästa försök…

Grejen är att vinkla brädan framåt och när båten rivstartar och linan rycks framåt så ska man ha raka armar och vrida brädan så att man kommer upp sidledes. Och precis som med vågsurfing så ska tyngden ligga bakåt. Om jag fattat det rätt. På andra försöket kom jag upp en kort stund, mycket fladdrigt, men tillräckligt länge för att hinna riva av ett smajl rakt in i kameran innan jag tvärdök ner i en kaskad av vatten. Men på tredje försöket. Då satt det! Den förlösande faktorn var nog instruktionen som Jimmy gav när jag frustrerad bad om råd;

– Tryck fram höften, jucka liksom!

Jag åkte ungefär 3 minuter, med en enda stor adrenalinlyckobubbla i magen och sen var jag så slut i ben, rygg och core att min planerade snyggsorti blev ännu en bomblik krasch i vattnet. Jag glömde också helt att man faktiskt kan åka fram och tillbaks bakom båten, så jag höll mig på vänsterkanten. Men satan vad roligt jag hade där!

På väg upp, mitt i den kritiska vridningen…

Nearly there…

Ande we’re flying!

Fokus. Och darriga muskler.

Wohooooo!

Jag kan verkligen rekommendera ett försök om du skulle ha möjligheten – vattensport är sjukt kul och ett alldeles fantastiskt sätt att bada på! Och, eftersom det här är en träningsblogg, en riktig omgång som känns i dagar…

I godispåsen (1)

Godispåsen, eller goodie bagen som vi fick med oss på helgens event, var minst sagt fullmatad! Jag tänkte börja med att hylla en sån där grej som jag nog visste att jag behövde, men inte visste fanns, inte top of mind i alla fall.

Vi fick en briljant liten sak från Swedish Posture, och jag kan säga att den var gudasänd för min del.
Den här stackars gamnacken har fått fritt spelrum alldeles för länge och jag är ju inte 29 längre. Jag är förvisso inte 50 heller, men inget kommer särskilt gratis längre…

Skärmtid, stretchbrist och förmodligen ett rejält behov av kotknackning har liksom cementerat mina knutar i axlar och nacke, gjort käkmusklerna spända till den grad att jag numera nästan aldrig är utan mitt brummande tinnitus och framförallt så känner jag hur axlarna dras fram som av en fjäder.
Nu fick jag plötsligt en fjäder som kunde dra åt andra hållet.
Tack Runday och Swedish Posture för att ni skänkte detta, utan att ana hur otroligt väl den kom till pass…!

Givetvis ska jag boka en kiropraktortid och stretcha nacke/bröst också, men nu sitter jag i alla fall rak i ryggen vid datorn.
En tanke slog mig dock – borde den inte heta typ Brazilian Posture, vet inte om jag sett särskilt många svenskar gå med stolt hållning till vardags?
Åtminstone inte så här års, i den eviga väntan på våren som inte ville.

Min nya kollega!

En bergsget hittar hem

Vi har pratat om det ett tag, jag och min östgöte. Det har ingått i en än så länge bara halvdetaljerad plan för att få lite mer lokal förankring i livet här i Norrköping. Eftersom jag för det mesta är i Stockholm eller på ett tåg mellan mina städer så blir det inte så mycket odling i den egna trädgården så att säga.
Men, idag testade vi en av de lokala aktiviteterna som verkar roliga att göra tillsammans. Och det var ju himla kul! Precis som jag anade (jag brukar ibland kallas bergsgeten av mina vänner) så var klättring right up my alley. Eller wall kanske jag skulle säga. Lite nöjd över att vara den enda av fyra som klarade sista väggen är jag också :P. Vi valde Klätterhallen i Norrköping för dagens äventyr. Vem vet, någon gång kanske det blir här också…

Jag kommer definitivt åka dit igen. Kanske blir det klippkort, men ännu hellre lektioner. Det här var riktigt, riktigt kul – det kräver styrka, smidighet, lite mod och så får man ju klättra. Det är något med att räkna ut bästa vägen som jag verkligen går igång på.
Kanske, kanske har bergsgeten hittat hem…

Ungefär såhär såg det ut. Och jag inte inte sluta tänka på hur roligt det hade varit att ha ett par såna där Liguid Imagegoggles som Sara provade här…

En bra frukost måste man ha när man ska klättra

Det var en hög vägg som mötte oss…

Men jag var riktigt taggad!

Bergsgeten?

Upp, upp, upp!

Mååål!

Näst roligast – att flyga ned. Väldigt läskig innan man kände att någon höll emot…

Eric klättrade väl

Och kom upp för första väggen han också

Sen fick han flyga ner

Det kändes i och syntes på händerna att vi bestigit väggen…

Summerat – det blir fler gånger, definitivt!

Cardio Killer* eller kvalitetshäng i Lindhagen

ÄNTLIGEN var det dags att vila ögonen på och värma öronen med grannflickan sen många år – fröken Erika! Efter ungefär en månads uppehåll och en Hawaiiresa för Erika så vi fick vi till ett litet kinderäggshäng – träning, middag och catching up.
Det var väldigt skönt efter en lång dag med strategi, prioriteringar och post-its och inte minst tankar om livets bräcklighet efter jobbiga nyheter.

hjärngympa

Vi körde lite träningsutbyte kan man säga – jag introducerade Erika i NTC:s grymsköna värld medelst ett pass Cardio Killer, varpå hon visade upp sitt Junge Gym, en mycket fiffig uppfinning som jag ska införskaffa** för framtid hemma- och bortaträning.

Erika boostar flåset

Jag hade röjt undan möblemanget, så vi rev loss i köket – funkade ju faktiskt, med undantag för något halt parkettgolv. Jag är fan sugen på att köpa ett sånt där ”pusselträningsgolv” faktiskt – tänk att ha det hemma…(med risk för att vara stämplad som träningsnörd/knasboll ett par år framåt)

Erika på Highlife-gymmet

Jag måste erkänna att jag aldrig testat dylik anordning förut*** (bara sneglat och längtat efter en instruktör på Friskisgymmet). Och där tror jag att jag är absolut sist på bollen (apropå träningsnörd) känns som om alla testat Jungle Gym eller TRX.

Premiäråket!

Det som ev ser ut som muskler på ryggen är tyvärr bara muskelknutar  (landets lätt största odling faktiskt , enligt min massör)…

Erika visar det där med slipstenen

Jag fick också en lockande reseskildning från Hawaii – och passade på att suga upp tips inför sommarens tripp dit – blev inte mindre sugen kan jag säga! Eventuellt stannar jag några dagar solo och tar färre dagar i NYC. Klart är dock att jag måste spika det snart och inte minst, boka. Vore tråkigt om Eric fick göra Hawaii på egen hand. För mig i alla fall!

Lyfter på hatten och tackar Erika för att återigen ha introducerat mig till något nytt och roligt – vad skulle jag göra utan dig kompis? 

* Borde ju faktiskt heta Cardio Booster snarare än killer?
** Jag håller i slantarna nu, men träningsutrustning som funkar på resa är väl investerade slantar, eller hur?!
*** Tror pappa eller mamma köpte någon väldigt simpel variant någon gång tidigt 80-tal – men jag minns inte hur den fungerade riktigt…

Hand-och chokladbollar

Vilken jävla skön sportfredag! En handbollsvinst som man knappt vågade hoppas på (och ja, som vanligt vågade jag inte titta de sista 2 minutrarna..) och nu friidrott och twitterknarkande. Älska OS!

Annars har jag pysslat med nyttigheter idag, på flera plan. Förutom jobb så har jag köpt ett hantelset så att jag kan göra alla hemmaträningspass fullt ut. Ett justerbart set med upp till 20 kg kändes som en bra investering (som 4 hantelpar, just nu 600 pix på Intersport, att jämföra med ett par 4kg för 350:-).

Sen pysslade jag med det här receptet från Saras blogg. Paleopremiär för mig alltså, ska bli spännande. Godingarna står just nu i kylen och jobbar sig ner till njuttemperatur.

Imorrn? Då blir det faktiskt total egentid för första gången på länge. Då står löpning, axelpass med hantlarna nedan, samt pedikyr på schemat. Efter helgfrukost med DN. Mums för gom och själ. Om resnerven orkar blir det kanske en tripp till Stockholm oxå.

Gräslig fotokvalitet från paddan, men allt kan ju inte instagrammas. #nofilter

Nähä, om man skulle ta och besöka kylen en sväng kanske?

Nike Training Club

Jag inser att jag inte hängt med så värst på träningsapp-fronten. Jag har varit Poworkout trogen och för variation har jag kört Bodyrock eller pass jag hittat runtom på nätet, nu senast #sommarfys-serien som Sara tipsade om.

Men – så när jag och syrran svidade om till träningsoutfiten på Gotland och jag som bäst funderade på vilket pass jag skulle köra, så frågar syrran om jag sett Nike+-appen. Jora, sa jag, jag använde ju den när jag sprang förut, ungefär en löptur innan min iPhone slutade samarbeta med sensorn i skon.

Men, det var ju inte den hon menade, utan den här. En guldklimp jag helt missat. Eller ja, jag har ju faktiskt inte letat.

Get focused är kortare 15-minutersprogram. Men lätta, det är de inte… Övriga pass är från 30min och uppåt.
(bild lånad från http://www.nike.com)

Och jeeesus, vad bra den är. Den passar mig perfekt, roliga och jävligt jobbiga pass, som lätt kan köras på en tomt på landet, en sommaräng på Gotland eller i ett vardagsrum i Norrköping. Fler än 85 olika enligt Nike själva och de är av olika längd, vilket är bra tycker jag.

I fredags blev det en 40 minuters löptur innan frukost, så för att inte kollapsa helt, så drog jag av Cardio Killer först efter en stadig frukost och detta i en av mina nyinköpta toppar från SOC. Alltid lika kul med nya paltor!

Laddad på landet!

Hittills har jag testat Ab Burner, Core Crunch, Cardio Killer, Sculpted legs och Better Butt (jo, jag tror även denna riktar sig främst till kvinnor, av passnamnen att döma). Några av passen har jag kört flera gånger, alla lika effektiva. Vissa kräver enklare redskap som vikter eller medicinboll, men inget som inte går att byta ut mot en tegelsten t.ex.

Efter ett skönt pass i solen, inklusive flugor och bromsar (som av någon anledning blev alltmer förtjusta i takt med att svetten ökade..) så drog jag helt sonika av mig paltorna och hoppade ner i sjön. Det finns fan inget bättre än sommarträning.

Landet-dusch!

På landet kan man också koppla av med en grillning på bryggan. Nu vet vi att rotfrukter går utmärkt att ugnsbaka på grillen!

På den nya, stooora bryggan som vi hjälpte till att bygga tidigare i sommar.

Idag har jag gått samma öde till mötes som många andra. Jobbet har börjat. Men dagar och kvällar som de här ovanför har lämnat energi och sug efter sig.
Nu efter jobbet körde jag två pass från Nike training, i mindre inspirerande miljö, men OS-sändningen i bakgrunden fick väga upp bristen på kvällssol och skogssjö. Sitter härligt mör i soffan och njuter av känslan i kroppen, regnet biter inte på den!

Som kanske framgår så kan jag efter några pass verkligen rekommendera appen för dig som gillar att träna enkelt och effektivt! När jag kört den lite mer kanske jag upptäcker baksidor eller fler finesser, men hittills är det nästan toppbetyg.

Det jag saknar är att kunna sätta ihop mina egna pass.
Men det kanske å andra sidan inte behövs när det finns 85+ stycken… 🙂

Recon NKPG

Idag var Eric snäll nog att sköta ”efter-dagis-ruljansen” helt solo ,så jag sladdade in från perrongen vid 1730, jobbade lite mer och sedan kunde jag äntra Actic för en provträning. Kinna som stod bakom disken var vänlig nog att låta mig provträna gratis (150kr kostar det annars) eftersom jag bara skulle snabbträna och inte hade bokat en tid.
Det var ett väldigt trevlig första intryck tycker jag!

Muskelredskap*

Jag körde ett 45-minuterspass med fokus på core och axlar och det kändes riktigt sött att vara tillbaks i gymmiljö igen.

Jag noterade på min runda att de hade en väldigt väl tilltagen konditionsmaskinpark – bådar gott för nyårsrushen -och att jag var ännu mer ensam tjej på fria vikter-avdelningen än i Stockholm (där tjejer faktiskt tagit plats där numera).

Noterade också en Tread Climber som jag tror Erika skulle uppskatta ett intervallpass på!

Efter ett rätt hyfsat pass kunde jag konstatera att Actic var rätt fräscht, väldigt rymligt och hade trevlig personal. Tyvärr har deras prisnivå börjat krypa upp på SATS-nivå, men det kanske är svårt att undvika den nuförtejn.

Hursom – den här utmaningen ska jag dra med mig Eric på. Du vågar väl?

Slutligen noterade jag på väg hem att Norrköping är väldigt fint på sina ställen.

* ni som har eller umgås med barn fattar referensen…