Dagens vykort

Temat för dagen? Mjölkvitt – och lite neon on top.

Fokus inför för dagens och årets första åk

Sen var det dags för livets första skidskola. För Linnea alltså.

Vi vinkade hejdå till Linnea och de andra Snögubbarna

Tog sittliften in i dimman

Kom på att vi satt i den här liften, kanske just här, några månader innan vi blev tillsammans.

Into the white

Jag var trygg på laggen, Eric åkte rakt in i första bästa driva med lössnö. Och stannade där.

Om backarna preppades i morse så märktes det inte. Men det var väldigt vackert.

Såhär glad blir man då!

Naturlig skönhet

Linnea fångar liften like a boss!

Papshmir dokumenterar

Det gick inte att fånga riktigt i bild, men på toppen var det nog 50 nyanser av vitt.

Lugnet före sportlovsstormen…

I allas vår favoritbacke, Ulla

Redan som junior är det viktigt att man tar till sig seder och bruk, som tex After Ski. Hårdrocken hade hon sen innan.

Eric tog upp kameran självmant!

Klassiskt After-band, som rockade upp oss från stolarna flera gånger

…och fick oss att vijla busvissla. Fast bara Eric kunde.

Men jag kunde i alla fall rocka…

Linnea och Eric också

Dagens mesta färgklick

Ung groupie ”Ska de spela snart igen?”

 

Har ni orkat kolla så här långt? Då kan jag berätta att det var en grym dag på fjället och strax nedanför. Mina ben är möra (prova att åka i plogande jägarvilaposition nerför en brant backe, med en sexåring mellan benen och i driva efter driva av lössnö. Grymmaste benpasset, I tell you…) och kinderna rosiga.

Det hela avslutades med bastu (inklusive Hammam-skrubb), snöbad (fyf*n vad kallt) och nu närmst lite Dexter.
Imorgon väntar skidåkning, äventyrsbad och förmodligen lite mer benvärk och bastu. I could live like this!

Så vit som en snö

Nu är vi strax redo att ge oss ut i backen för premiäråket 2014. Efter förra veckans drömbilder från den här alpflickan så hade jag hoppats på en stor dos med sol. Eller ja, efter de senaste tre månadernas grå himmel så hoppas väl alla på sol oavsett aktivitet.

Veckan ser dock ut att bli vit. Jättevit – väderprognosen lovar snöflingor varje dag. Men det spelar ingen roll – jag ser fram emot att kasta mig utför (i barnvänliga backar då) och höra det där härliga ljudet av skidans kant mot snön i svängarna. Jag ser fram emot fysiskt aktiva dagar, trötta ben, röda kinder och bastubad. Och ett och annat glas rött framför brasan.

Morgonens frukostvy

Winter wonderland

Helgen spenderades i fjällen. Hundfjället närmare bestämt. Barnvänligt, snörikt och lagom nära den nya hemstaden. Vi var en glad hög på 11 personer som intog stugan på Utkiksstigen – som verkligen gjorde skäl för sitt namn.

Det är någonting med fjäll som gör mig så lugn, lycklig och vemodig på samma gång. Jag försökte stänga av det faktum att en otroligt oproffsig leverantör satt mitt ena projekt  i en jobbig sits. Till slut, framför brasan och med utsikt över en fjälltopp i kvällsdräkt, gick det bra.

Skidåkningen var härlig och jag kunde faktiskt utmana mig lite; jag rev av Väggen och hann även med en off pist-sväng bredvid den tillsammans med tre glada brädbröder. Härligt! Jag måste dock slå fast, off pist med skidor till trots, att det grymmaste benpasset ever är halvbrant backe och guppstigar i ”jägarvilaposition” med ett barn mellan benen. Jeeesus!

Väl hemma i måndagsläge önskar jag att jag kunde ta med den här utsikten till kontoret. Eller kanske ännu hellre, tvärtom?

Hundfjället i sin bästa pose