Balans, det har ingen skrivit om va?

Eller ja, kanske några. Kanske också jag från tid till annan! Men jag återkommer ju ständigt till hur jäkla viktigt det är ändå – att ge sig själv chansen att hålla balansen.
Jag kan gärna jobba intensivt – jag får ofta stoppa mig själv (eller bli stoppad) för att något är så kul att jag bara kör på. Problemet uppstår ju när det går för lång tid till både den fysiska, och framförallt den mentala balansen.

Idag var en sån dag där vi körde järnet – jag var på jobbet kl 8 och gick därifrån strax efter kl 21. Och, eftersom jag har en ganska obokad dag i morgon så tänker jag kompensera på direkten. Jag ska sova till kl 8, köra en kvart cardio killer följt av ett stretchpass på till favvomusik på vardagsrumsgolvet, innan jag duschar och äter frukost i lugn och ro. Kanske tar jag också en promenad till jobbet, beroende på vad klockan blir.

Helt plötsligt känns inte den här dagen alls så betungande som om jag hade haft ett morgonmöte att hasta upp till i morgon. Jag känner mig inte lika trött och mör som jag brukar göra annars efter en lååååång dag. Och vet ni – jag har faktiskt själv sett till att det inte är så. Jag har sett till att jag ska ha en fri morgon och unna mig att ta den, trots att jag har massor jag skulle kunna göra. Jag tror nämligen inte att jag gör ”massor” lika bra och lika snabbt om jag inte mår toppen i knoppen och kroppen. Tänk vad en kan lära sig ändå.

Nu kan man ju inte alltid styra det där, men ofta går det faktiskt med lite framförhållning. Och jag tror forskningen om stress som jag tipsade om här hänger ihop med det – när jag känner mig låst i en oändlig räcka möten och deadlines utan synlig paus, det är då stressen tär på mig. När jag har lika mycket eller kanske mer att göra, men med små luckor av ställtid och andningspauser – då är det mest bara stimulerande.

Så, nu har jag skrivit om balans – igen. För det förtjänar banne mig att repeteras, för mig och för många andra, igen och igen. Och igen.

@yoga_girl kan det där med balans… Klicka på bilden för mer inspiration

 

Move that back!

Det är kul att kika tillbaks här i bloggen ibland. Jag hastar alltid framåt, men varför samla ett arkiv om det inte används då och då, för inspiration och kanske lite nostalgi?

Blev till exempel rätt motiverad av vad jag skrev om i augusti 2011. Jag bikramyogade och började känna mig mjuk och rörlig (det och så var det sommar och skönt ute). Jag är långt därifrån nu och även om jag faktiskt inte ser mig själv som gammal, så börjar det ändå straffa sig mer och snabbare när någon del försakas lite för länge.

Dags för en yoga-insats. En träningsform jag är mer och mer sugen på och mindre och mindre blyg inför. Jag har ett bra friskvårdsbidrag, så jag tänker att det ska få jobba nu. Precis som mina lätt fastvuxna leder.

Frågan är vem/vilka som ska få mina pengar, tillsammans med utmaningen att stretcha igång det här trevliga järnspettet i sina bästa år?

Målbild för sommaren. Både posen och omgivningen tack!

Söndag, streak och sandiga drömmar

Idag har jag faktiskt rivit av tre yoga- och rörlighetspass av bara farten – när träningsglädjen flödar är det bara att utforska. Inser att de tuffare passen faktiskt faller in under styrketräning också, men jag ska ändå köra separata styrkepass i min november-streak.

Det här med min bendyness alltså. Jag bad Eric kolla in och jämför min pose med yoga-gudinnan på youtube när jag körde ett pass yinyoga. Han bara skrattade och gick tillbaks in i köket. Jag har en bit kvar till att kunna ligga och krama golvet med benen i ett V. Typ en meter eller så.  Tills vidare är det en mer distansierad vink på håll, och ett stön.

Känns ändå som en perfekt träningsform att ta med sig på närmare 3 veckors jobb i Marocko. Hoppas få till minst ett löppass på stranden också. Blev väldigt sugen när jag såg Saras bilder...En dröm att hämta ut! Hoppas hinna ner till stranden i Agadir någon sväng i alla fall.

Annars? Mycket att hinna med i morgon, bland annat att ta mig från Norrpan till Stockholm. Men först, nedvarvning i soffan. Because I’m worth it.

Yogify me

2 dagar av november har passerat och lika många yogapass har jag knakat mig igenom. Jag vet inte om det jag sysslar med på mattan kan klassas som yoga ens med stora doser välvilja, men jag kämpar på. Varde rörlighet!

Jag har ännu en gång det underbara internetet till hjälp – det finns ju verkligen hur mycket som helst! Igår försökte jag följa den här tjejen genom diverse gravity-defying poser, idag blev det först den här (weight loss yoga – jag förstår varför) och sen den här ganska kända donnan.

Och ja, det är tjejer hela högen. Det är inte riktigt en killsport det här kan jag konstatera efter 2 dagars youtubande. Men jag tänker ändå dra med mig det andra vandrande järnspettet i den här familjen. Efter förra veckans ryggskott har han inget att sätta emot.

Förresten. Jag älskar verkligen träning som kombinerar balans, kroppskontroll och vad jag skulle kalla passivt aggressiv styrka. Vilka jäkla starka tjejer det finns därute. Vilken bänkpressare som helst skulle falla platt i många av övningarna.

Tror ni jag kan sikta på att naila dem i slutet av den här månaden?

November streak någon?

Jag har klurat ett tag på hur jag ska kicka igång mig själv och prioritera in rörelse även de dagar som är mest lappade. Jag tyckte ju att november streak-konceptet var riktigt roligt förra året, det motiverade mig verkligen. Så, jag tänkte faktiskt göra om det. Men med ett annat fokus i år.

Jag är rätt bra på vardagsmotion nu och ärligt talat ska jag egentligen inte köra en massa intensiv cardio just nu. Jag har rätt högt tempo ändå och jag behöver snarare nedkoppling och återhämtning. Så årets utmaning kommer handla om det. Och det blir nog en riktig utmaning..!

1. Jag har nog aldrig varit stelare än nu. Så rörlighet och stretch ska in i mixen. Bröstrygg framför allt. 10 pass ska betas av.
2. Jag ska också fokusera på mental återhämtning och som sagt, nedvarvning. Så det blir yoga, något jag litegrann undvikit förut, ska också in. 10 pass hamnar i den korgen.
3. Sist, men inte minst ska jag reclaima lite muskler. Jag har alltid varit stolt över mina starka axlar och sega core, men ska jag vara ärlig så lever jag lite på gamla meriter i mitt eget huvud. 10 pass styrketräning får toppa min hälsoröra.

Jag kommer inleda november månad med två veckors jobb i Marocko, något jag hoppas ger utrymme för träning trots långa dagar. Kanske, kanske till och med på en strand. Ljuva tanke.

Någon som hänger med på den?

Fröken change of plans

Jag är ju inte ett dugg pålitlig. Somnade lite försent igår på grund av en ruskigt bra bok*, ett huvud som var lite för fullt med marknadsföringsidéer, framtidsplaner och grafiska element.

Att jag sedan vaknade 03:45, fullt övertygad om att jag missat både bikram och jobb, gjorde inte saken bättre.

Gjorde ett snabbt (nåja, klockan var ju 03:45 som sagt) överslag och insåg att ett sånt träningspass inte riktigt gör sig på det underlaget.
Insåg också, nästan lika snabbt, att jag faktiskt fortfarande kunde omboka passet** utan att förlora ett klipp, sådär satt jag, 03:58 och med två minuter tillgodo bokade jag om till klockan 16 istället. Och det passet, det kom jag faktiskt iväg till.

Tog en rask morgonrpomenad*** till jobbet i stället, glad i hågen och med sol i ansiktet. Ungefär såhär:

Klad Kat

 Utöver att jag i vanlig ordning kom ut med en riktigt skön kroppslig känsla, så blev jag rätt nöjd över att jag helt och hållet missat ett skyfall. Iofs såg jag ut som om jag hade stått mitt i det, men ändå. Grymt bra.

Var i vanlig ordning lite yr under den första, stående delen av passet (ibland undrar jag om bikram verkligen är bra på alla sätt), och inte lika bendy idag. Men så har jag ju blivit några dagar äldre också.
Förra gången satt jag med raka ben OCH flexade tår och kunde nästan börja med nästa steg, att dra armbågarna åt sidan. Idag blev det bara nåt sånt här:

"I'm very bendy"

På söndag ser jag fram emot ett kompispass bikram med Erika – och faktiskt vår första dejt sen vi båda tog hissen ner i jobbgruvan. Känns nästan som att ha flyttat ifrån sin partner efter den här sommaren (och folk har faktiskt trott halv på riktigt att vi var just det. Men även om Erika är både snygg, smart och trevlig så har det inte riktigt tänt mellan oss på det sättet ).

I övrigt bjuder helgen på vila, kalas, fika och ganska bombsäkert ett gäng asgarv med kompisar. Det känns fräscht. 

* Born to Run – läs! Kommer ett referat så snart jag plöjt igenom den. Vilket verkar kunna gå fort.
** Man måste avboka senast 3 timmar innan passet. Och då pratar vi inte arbetstimmar, utan bokstavligen alltså. Det gillade jag extra mycket inatt.
*** Min kära sportster har pyspunka. Och växelproblem (jag skulle ha fixat det dag 1 eftersom de gjorde en montering som gick snett, men jag kommer liksom aldrig dit).

Rivstart och underhåll

Jag vet inte vad som hände riktigt, men plötsligt är det nästan fredag? 

Jag satt i tisdags och försökte planera in fler träningspass, framförallt yogan då som man med fördel kör rätt så tätt i början, men det gick liksom inte.
Bokad onsdag efter jobbet, för mycket att göra för att det skulle kännas bra att glida in kvart över nio på morgonen istället för att vara på jobbet tidigt och jobba undan (de har morgonpass, men de är inte kortare), social jobbgrej idag och vips så var den här veckan passerad.

Har i alla fall cyklat 2ggr till och från jobbet, med pump och begynnande pyspunka. Västerbron med Hornsgatan som efterrätt är ett rätt bra pass när man inte kan cykla lugnt…

Men i morgon bitti – då unnar jag mig ett morgonpass bikram. Och på söndag lunch. Och plötsligt känns veckan lång – man kan icke-träna fyra dagar och ändå hinna träna tre dagar. Det är ju faktiskt lite skönt att det finns helger och morgnar också.

I övrigt är det mycket i huvudet nu. Tre stora interprojekt som jag driver, plus ett till med mer festligt tecken, icke desto mindre planering dock. Någon gång i slutet av den här hösten/vintern hoppas jag få stå där, med tillfredsställelsen att ha dragit allt i hamn. Vilken känsla.
Fokus på målbilden bara, så är vi snart där.
Och då kan jag börja filosofera över vardagen igen.  Vara kreativ i träningen och kosten.

Tills dess är det maintenance som gäller. High and low!

 

Mjuk, mjukare, Katten

Nej, rubriken syftar inte på en självkritisk kroppsuppfattning, tvärtom, det är en mycket positiv känsla som jag bär på i kroppen nu. 
Jag har gjort nypremiär på en svettig yogamatta och det var förvånansvärt plågsamt och skönt.
Jag måste redan nu säga en sak som jag egentligen tänkte spara till sist, men ingen annan träningsform har någonsin givit mig samma totala känsla av kroppen som en enda mjuk böljande enhet (och det är stora ord när man är 30+++…) Men, mjuk är verkligen ordet.

Efter att jag våndats, böjts, vridits, svurit på att inte gå igen, njutit, darrande stretchat mig själv till positioner jag inte trodde jag kunde, andats ut giftiga ångor och svettats litrar, ja då är den härskande känslan just ”mjuk”. Inte öm, ingen träningsvärk, trots att jag känner mig totalt genomarbetad, bara mjuk. Det är nästan magiskt faktiskt. Och det är därför jag vill fortsätta, trots att jag bitvis under passet lovar mig själv att aldrig mer utsätta mig för detta.

Märkligt nog hade inte uppehållet gjort någon skada – jag var nästan snäppet vigare än sist, även om jag i början var yr och trodde jag skulle svimma ett tag, (men det gick över).

En sak som slagit mig under yogan är just det där med vad som känns som lätt acetondoft: någon som är insatt i Bikram och vet om det verkligen är som jag tror, att man frigör och rensar ut gifter så att det till och med luktar lite? De säger ju att man gör det, men det känns lite creepy om man faktiskt känner lukten av det..

Utöver den rent kroppsliga känslan så var det otroligt välbehövligt att stänga in huvudet i ett rum och bara fokusera på kroppen en stund. Käppar i hjul och hinder på väg som frustrerar har gjort ”skolstarten” lite krokigare än planerat, men nu har jag laddat om lite och i morrn tar jag mig an det hela med ett positivt fokus. Mer yoga i livet alltså. 

Svett och framsteg

Igår svettades jag mig igenom mitt fjärde Bikram-pass och det var en tudelad upplevelse. 

De tidigare passen har inte värmen bekymrat mig så mycket, däremot de stela lederna och det ömmande högerknät. Igår var jag dock yr så fort jag hade böjt mig åt något håll och det kändes mycket varmare än tidigare. Jag hällde vatten både i mig och över mig, men det kändes ändå lite läskigt. Jag vilade under en sk posture till och med, men när vi gick ner till golv-varianterna så kändes det bättre. Min teori är att ett inflammerat tandkött längst bak vid visdomstanden gav mig lätt nedsatt träningsförmåga.

Nåväl – vad gäller övningarna så gick de faktiskt bättre. Jag kom lite längre ner, höll balansen enklare och kände markant skillnad på vissa positioner. Bra och mindre bra alltså. Tur att saker och ting balanseras…

Idag blir det också svett, men för första gången på länge löprelaterad sådan.
Får se om jag kommer se ut såhär efter dagens pass i Karlberg…

Morgonstund

Testade att köra Bikram som morgonpass idag. Inte en suverän uppladdning med läggning kl 2330, hade dessutom druckit lite vin.
Men, kroppen var med mig idag oxå, stel, trött och hungrig men jag tog mig igenom de 90 minutrarna ändå.
Har en lång väg kvar till att bli ett under av rörlighet, men jag tänker jobba på!

Efter en cykling till jobbet och lite inköp till kontoret fick jag äntligen slå mig ner med en sjukt efterlängtad frukost.

Gud så gott det kan vara ibland…