Nu vet jag vad man ska ha barn till!

Först och främst – vilken jäkla dag..vad jag längtar efter solstrålar på min hud och värme i luften. Och idag var det ju så soligt att jag nästan sprack när jag kom utanför dörren* och kisade mot den där dyrkade skivan av  värme-, vår- och sommarlöften. Och så grusknarret. Jag älskar det.

*Nej, jag är ingen riktig trollpacka - jag höll!

Nåja – idag var det premiär för vårt berömda motionståg – Eric och flickan på cykel och ”Katta priiinger” bakom/framför/bredvid (ärligt talat mest bakom faktiskt).  Målet var strandkanten vid gruspromenaden längs strömmen, brödskivorna var packade och ”ankorna” var hungriga.

Ca 3,5 km dit i vad jag tippar va runt 5:20-fart. Pigga ben och glad i huvudet. Riktigt, riktigt skönt. Väl framme drog E&L fram brödkanterna och började välgörenhetsarbetet medan jag körde 6*150-metersintervaller i maxfart.

Väl hemma, med 6,77km i benen plus intervallerna, så körde jag lite styrka i vardagsrummet. Jag fick i vanlig ordning push och pepp från min mini-PT…

Kom an, Katten!

Stretchskola

En bra dag alltså. Nu ska vi fika!

Stockholm runt på stela ben

Det blev en löptur. En riktigt lång faktiskt jämfört med vad jag hade planerat, och trott, att kroppen skulle orka med idag.
Jag och Eric gav oss ut i det soliga vädret, ca 6 minusgrader kändes helt ok så fort vi fått upp värmen. Vi sprang för det mesta i mitt tempo hela vägen, vilket betyder ett snitt på runt 5:30 en sån här dag med tveksam form.

Man kan inte annat än dra ut i sånt här väder!

Rundan gick runt Kristineberg, över västerbron (premiär för mig faktiskt), södermälarstrand, gamla stan och sen tillbaks via stadshuset och kungsholms strand. Trots att jag tyckte vi sprang runt hela Stockholm och att det borde varit 2 mil typ, så var det ”bara” 14,63km. Stockholm är ganska litet ändå. Och fullt av vatten.

Det var en härlig runda som kändes bra i kroppen bortsett från att jag i ett längre uppförslut fick jordens halsbränna med magsmärtor och spykänslor som kompisar. Inte kul, turligt nog gick det över efter några km.

Sista biten var benen (och stjärten) frusna och stela och det var rätt komiskt när vi skulle uppför en trappa. Benen gick INTE att röra på något annat sätt än det monotona löpandet de ägnat sig åt i över en timme. Just därför avslutade vi med en trappspurt i mitt hus – 9 våningar men jag dog efter 4 och fick gå.

Pigg(nåja), duktig och svettig!

Något som slog mig när jag supernöjd kravlade in genom dörren var dock att om ca 5 månader ska jag springa det här. Och sen ungefär 27 km till. Även om Eric gjorde sitt bästa för att ge mig tips och trix så kan jag inte låta bli att tänka ”jävlar vad långt det är, det där satans loppet…” Jag säger som Erika – jag vill få mer pannben i present. Gärna nu.

Vet inte om han ville peppa eller jäklas, men Erics tröja visar skillnaden mellan oss två. Än så länge.

Statistik dåra:

Längd: 14,63km
Tid: 1:19:03
Km-tid med: 5:24

 

Bum(m)er

Kött på benen!

Det blev ett sånt fett benpass idag, det var en mör katt som stapplade ut ur gymmet i Norrköping city för att inse det okloka i att cykla fram och framförallt tillbaks…

Jag började med benspark i maskin och maxade vikten för 8 rep (men klarade faktiskt tio)*3. 60kg blev det, 65 gjorde att jag lyfte från stolen mer än benen drogs uppåt.

Efter det testade jag skivstång med vikter (i Smithmaskinen erika 🙂 ) och fick vända lite högre upp i övningen. Konstigt nog kändes det mycket i bålen också – vet inte om det är bra eller dåligt?

Efter det drog jag loss på PoWorkout – formad rumpa. För det vill man ju ha!
Körde på nivå 16, 12 rep mot de vanliga 16 eftersom jag körde en del andra benmörande grejer. Upphoppen är ordentliga flåshöjare…!

Sen blev det skridskostegen ur programmet ”slanka ben” – jag gillar verkligen dem, men tar man hela det programmet blir det väldigt många utfall och benböj vilket jag ärligt talat inte hade lust med, jag ville variera lite istället.
Testade också utfall med ena benet på bänk bakom och en vikt ovanför skallen. Riktigt jobbigt, 2*20 och sen var pulsen och mjölksyran på topp!

Gjorde lite axelövningar på det innan jag faktiskt ägnade ganska lång tid åt stretch. Skön nedvarvning och som jag minns från basketträningarna, en väldigt bra social arena också, om det nu finns folk runtomkring.

Summa summarum – svettiga kläder och möra ben och nu ikväll en väldigt trött katt.
Trött men Duktig!

Blask- och slaskwin

Jag gillar Fitness Magazine – fastnade för den i samband med Blogger Bootcamp, där vi fick ett gratisnummer och sedermera ett reportage från dagen i ett senare nummer som jag naturligtvis köpte.
Jag gillar att de kan skriva om tuff träning och varva det med balanserande inslag och en sund inställning till kropp och själ genomsyrar tidningen enligt mitt tycke.

Igår köpte jag senaste numret som inspirerande tåglektyr (träningstant-snusk?), perfekt för 1,5 timmar på tåg som annars lätt blir dötid (SJ:s svindyra uppkoppling håller inte lika hög hastighet som tågen om man säger så)..

Ass Master

I detta nummer fångade jag bland annat upp några bra övningar för stjärt och spiror – jag har ett ganska bra program tycker jag själv i all ödmjukhet, men det är alltid bra att kasta in en katt bland hermelinerna för att chocka kroppen lite.  Just bak&ben är något av min favoritträning just nu, det är skönt att (någon enstaka gång) känna sig spänstig och stark och jag tycker att dessa kroppsdelar tenderar att svara snabbt på träning, precis som de också gillar att deka ner sig i mer soffnära tider. 

Den bästa övningen enligt mig – knäböj med tungt lastad skivstång – har jag lite svårt att utföra just nu pga luriga knän och att jag fick veta på Scandscape-helgen att jag drar in bäckenet i nedersta läget (där det tar som mest givetvis) vilket felbelastar diskarna i värsta fall. Jag tackar därför ödmjukast för tillskotten i övningsbanken.

The (ugly?) naked truth

Ett annat bra inslag var ett gäng härliga tester som statistik- och prestationsnörden i mig gick igång på. Nu var det rätt många, så de ska inte utföras samma dag, men jag tänkte ta med mig några till gymmet i morrn, tillsammans med lite stjärtdanande övningar – det bör bli ett ganska kul och varierat pass vilket ju är precis vad jag behöver just nu.

Löpningen idag var en skön pass rakt på läppen – jag var på väg att vända i dörren när jag kom ut i kyla och regnstänk, men eric gick bootcamp på mig och jag hade inget val. Första kilometern var vidrig men sen började kroppen komma ihåg löpningen som gammal njutbar vana och i slutet av passet kändes det som att jag flög fram och jag hade kunnat fortsätta ett bra tag till om inte dagis kallade.

Summa summarum så har det senaste dygnet givit mig lite tillskott på inspirations- och repertoarkontot och jag har återigen bevisat för mig själv att träningen är precis det sista jag ska dra ner på när resten av tillvaron känns tung.

Dagens..

..träning blev inte som jag tänkt mig. Ett löppass förvandlades till en hemmaträning, efter att jag somnat under DN i soffan och vaknat med ett ryck när mörkret redan var kompakt utanför fönstret.

Vilken tur då att jag har PoWorkout – den smidiga appen guidade mig genom tre pass på hög nivå så nu har jag både platt mage, muskulös mage och elegant hållning – easy as!

Att jag har en förmodligen sömnlös natt framför mig känns lite mindre bra, men skitsamma – det blir inte alltid som man tänkt sig som bekant 🙂

Crunchy

What a girl wants

Givande dag måste jag säga – för en tjej som är pryltokig, teknikfrälst och gillar pampering så skulle man faktiskt kunna säga att dagen rentav var ganska optimal.

Efter jobbet åkte jag raka vägen till Stockholms Stadsbibliotek för att få en betaversion av en ny träningsapp installerad.
Det är Caroline GymGlam Nilsson som tillsammans med Susanne Jarl (som ligger bakom den här fina sajten) har arbetat fram en träningsapp, PoWorkout, som ska göra livet lite lättare och roligare spontanträningsmässigt. Jag är redan såld på Carolines träningsbank och delar respekten för hennes core-DVD med bl.a. Ulrika (som jag roligt nog fick träffa i verkligheten idag) så det ska bli skitkul att testa denna noga, så fort jag är på banan igen.

I väntan på ett något trött WLAN blev vi bombarderade med roliga produkter att testa.

Godis

Jag älskar krämer och det fick vi med besked. Från nya märket KEB (som i Kebnekaise, som jag faktiskt bestigit) var det en ansiktskräm och body lotion. Har inte testat dem än (vad gäller ansiktet är jag nooooga med vad jag tar på efter en lång, seg kamp mot vuxen-akne* men jag ska ge det ett försök) men de luktar gott iaf, inte att förakta som köpargument. Misstänker att om ansiktskrämen håller vad den lovar så blir den en bra allierad mot vinterblåsten på Västerbron.

Decubal hade också generöst donerat ett kit med handkräm, läpp- och torra-fläckarkräm och en body lotion. Parfymfri, vilket jag inte brukar köpa, men kanske skönt ändå eftersom man drar på sig en hel del doftrika produkter varje dag.
Farmor hade alltid en tub Decubal hemma så de ligger mig varmt om hjärtat oavsett doft.

Så fort jag har piggnat till på riktigt så ska jag testa ett löppass med de nya Philips Total Comfort-lurarna som också hängde med i påsen som en glad överraskning. iPhone-lurarna är förmodligen nånstans i Thailand och hade en tendens att ramla ur, ersättarna är bra men inte helt optimala i passformen (jag har svåra öron tror jag) men dessa kändes vid första testet väldigt sköna och framförallt fästa i öronen.
Återstår att testa ljudet – det är ju det viktigaste ändå för en wannabe tekniknörd.

Nej, det är inte slut här – en smoothie och ett smaksatt vatten från Bonaqua hängde oxå med. Jag är sen tidigare såld på innocent smoothies både företaget (har sökt jobb där och har inte släppt drömmen) och själva produkten. Vatten är alltid gott, men jag hör till de som tycker det är rätt onödigt att köpa vatten i detta land.

Detta gäller dock inte riktigt bubbelvatten – som om det inte var nog så hann jag inte mer än låsa upp dörren förrän en flaska bubbel poppades.
Det var min hemmaman (sjuk, men ändå ack så duktig) som fått för sig att köpa lite bubbel och jordgubbar for no reason (jag måste skryta lite).

Poängplock

 Mycket överraskande och väldigt trevligt., Vet inte om bubbel är på topp tio som uppladdning för en ev halvmara, men ett glas fick slinka ner!

Så, nu lite House innan sänggång och helande sömn. Imorrn är jag frisk!

* alternativt miljöskadad hud, oavsett såg jag ut som en tonåring och inte på det bra sättet..

Nu har vi känt på varandra lite…

…Garmin och jag. Jäklar vad det spratt i benen när jag äntligen fick trampa iväg med min Garmin Forerunner 305!

Även om jag var lite seg i kroppen så var det bara massa fart i knoppen. Är fortfarande lite osäker på alla funktioner, men med hjälp av Garmin Connect, ett tredjepartsprogram för presentation och sparande av löpdata kopplat till Google Maps, verkar det som jag kunnat föra över min statistik från kvällens lopp. Enda baksidan som jag åtminstone inte ännu hittat lösningen på är att klockan visar miles och även om Garmin Connect har valet att ange km manuellt ist (vilket innebär att du måste veta den själv) så räknar den inte om till rätt min/km. Ska kolla runt på hur det kan trixas till.

Promenaderna runt by stockholmkat at Garmin Connect – Details.

En snabb konvertering ger dock 7,18km på 36:37 (råkade starta timern några sekunder efter stopp) alltså en min/km-tid på 5:06. Alltså en förbättring med hela tolv sekunder på denna runda – vilken slakt..haha.

Utslag efter dagens träning är enkelt – jag vill springa mer och lära mig allt om min nya kompis!
Och det var väl ungefär precis vad jag ville med denna gadget – så här får man en prylnörd träningssugen..:)

…och vinnaren är…

…Garmin Forerunner 305!

  

Wihoo!

 Äntligen – nu kan jag bli en fullfjädrad pulslöparnörd! Efter många kval och research på nätet kom jag fram till att denna passade mina behov

På laddning..

 men främst mina fantasier bäst – jag gillar ju som sagt det här med visuell feedback men framförallt var det Virtual Partner som avgjorde valet.
Vi ska strax köra en cykel-löprunda och testa den…jag är tokladdad och Garmin är snart lika laddad den också. Hoppas jag förstår instruktionerna bara…

Jag återkommer med rapport ikväll…

Rymd eller jord?

Jag fyllde år förra veckan och förutom ett alldeles för stort surprise-äventyr och en fantastisk dag så fick jag också diverse träningshjälpmedel av mina fina vänner och pojkvän. Märks kanske att jag snackat lite halvmara på sistone..!?

Ett vätskebälte fick jag bland annat, som kommer komma väl till pass inte bara på själva halvmaran utan även på distanspass under träningen. Har funderat på hur jag bäst ska lösa det där med vätska och ev energitillskott rent logistiskt, men nu är det klart!  Av pappsen fick jag dessutom en cykelhjälm och en slant på vägen till sommarens cykelköp.

Jag fick också en riktig förstaklasspresent av min pojkvän – en pulsklocka  av riktigt bra modell, som ska lära mig allt om mina gränser och framsteg (förhoppningsvis). Dock har jag funderingar på att byta den mot en GPS-klocka med pulsmätare istället.

Efter att ha läst runt lite så verkar det dels som att den är mer exakt med sträcka (fotpoden på Polar-klockan kan variera beroende på sko, underlag osv), dels gillar jag att se mina rutter på en karta, vilket enkelt görs med GPS och Google maps. Du ska också kunna springa mot dig själv och bli taggad att förbättra dig tex.

Jag är dock lite osäker – den jag fick är riktigt bra och många recensenter verkar nöjda så jag vet inte om jag är fel ute här.

Så, jag ställer frågan – är det någon större skillnad på Polar RS200 SD och Garmin Forerunner 305 för en glad amatör som jag?

I öronen på Katten

Från att alltid ha sprungit som gud skapade mig (fast med kläder och skor givetvis) helt utan statistik och musik, så har jag nu blivit lätt beroende av både musik och resultatrapporter i respektive lurar. På gott och ont, men när jag häromdagen hade glömt mitt headset i Norrköping så funkade det faktiskt iaf. Våren bjuder på rätt sköna ljudvågor den också.

Nåja. Min playlist är något begränsad till det inte helt uppdaterade musikarkiv jag har i min dator (efter Spotify har det liksom inte hänt så mycket där) och jag skulle nu vilja ha lite bra tips på springmusik, så jag kan sätta mig vid iTunes nån gång och få till det där.

Idag är det följande som peppar mig på vägen;

1. Featherweight – Thomas Rusiak (skön beat att kicka igång till)
2. Gröna små äpplen – Monica Zetterlund (otippad kanske, men underbart häromdagen i solen längs vattnet var det ren lycka)
3. I wish – Stevie Wonder (hans musik är så glad och då blir jag glad)
4. I’m gonna be (500 miles) – Proclaimers (uttjatad som f*n, men med en massa glada minnen för min del)
5. Love is gone – David Guetta (för att den är så jävla bra)
6. Peace of mind – Ember (mitt eget band från förr – låten har hårda gitarrer och en skön suggestiv känsla, trots usel demo 🙂 )
7. Release me – Agnes (gladlåt, partylåt, vad kan gå fel?)
8. Start me up – Rolling Stones (vad bättre än den när det börjar lagga i benen?)
9. Var e vargen – Imperiet (kommentar överflödig – ÖS!)
10. Signed, sealed, delivered – Stevie Wonder (återigen, glatt, glatt!)
11. We are the champions – Queen (bra avslutning vid skön målgång)

Men, som synes, jag behöver mer! Bring it on!