Morgon-tabata

-Jag tänkte köra ett morgonpass, överraskade Eric med när vi gått upp idag (kan inte säga i morse – klockan var 10). Jag skuttade upp ocg bytte om – det är så mycket roligare att ha sällskap på träningen!

Jag hade redan kört mitt morgonpass tåhävningar, och var lite mör i vaderna (nästan krampvarningsnivå) men ville köra ett benpass. Ted Sjukgymnast berättade att det var bra att involvera stora muskelgrupper i den träning jag får göra – eftersom bland annat läkande tillväxthormon släpps loss vid träning och ju större muskler – desto mer jobb! Dessutom behöver den här gamla rompen ett litet lyft (it’s all heading south så att säga).

Vi värme upp med en kort jogg i trädgården (mycket försiktig förstås – men känslan att springa igen!!) och lite hopprep – sen pekade jag igång tabata-appen. Vilket grymt litet verktyg den är.

Såhär såg mitt pass ut – om någon vill få ett kort men svettigt ben- och stjärtpass (ett varv är lika med 8 tabatavarv då 20+10sek):

• Ett varv djupa knäböj med hantlar
• Ett varv djupa, explosiva utfall/ben
• Ett varv rumplyft
• Ett varv pulse lunges (hälften på varje ben – galet jobbigt!)
• Ett varv knäböj med upphopp som flåsig avslutning

Till efterrätt – en smarrig frukost!

Dagens träningsredskap

Eric började med att vila sig i form

Jobbiga utfall i tabata-format

Eric stajlade i gungställningen

Nöjd och svettig!

Belöningen!

Tabata Summer edition

Det är någonting med sommar och ledighet som verkligen drar igång träningsglädjen i mig. I fredags fattade jag ett sista-minuten-beslut genom att helt och hållet lyssna på kroppen och den sa vila. Jag var så overkligt trött hela förra veckan, har sovit siesta varje dag, sovit dåligt varje natt och haft ont i huvudet.

Därför blev det en lugn fredag hemma, innan vi packade ihop och åkte till Erics mammas och mosters underbara landställe. En inredd friggebod med loft (den känns faktiskt stor), en härlig sjötomt och en stor brygga som vi alla hjälptes åt att snickra ihop för två år sedan. Inget rinnande vatten, men soldriven el. Det är så härligt att flytta ut köket, diska på bryggan (fast det gjorde Eric denna gång – jag sov siesta…) och bara ta det lugnt.

I alla fall – åter till träningsglädjen. Igår blev det ju som sagt ett minst sagt spontant löparäventyr. Idag blev det ett lika spontant fyspass på tomten. Jag har så eftersatta muskler nu, så de stackarna fick känna att de levde. Efter att ha ätit en frukost på nektarin, melon, turkisk yoghurt och denna grymma muesli från Risenta, samt läst en stund så körde jag igång. En tabata-timer och två tegelstenar agerade PT respektive hantlar. Gräsmattan fick äran att vara gym.

Det blev 4 tabator, för ben (squats), axlar (press), mage (fällkniv) och slutligen rejält flås – knäböj med upphopp. Så fort sista segerpipet ljöd drog jag av mig allt och hoppade i sjön. Kallt, men jösses vad skönt!

När jag kom upp hade Eric precis gjort klart lunchen – en spansk omelett som smakade otroligt bra där jag satt nybadad, vrålhungrig och matt på bryggan.

Nu är jag tillbaka i mitt Stockholmshem igen. Jag har tankat energi och vilat och är någorlunda redo för den näst sista arbetsveckan. På torsdag vänder jag tillbaks med cykeln i bilen, för på fredag är det nämligen dags för min tradition – en midsommarcykling! I år blir det transportcykling till landet igen. Troligen inte hela vägen från Norrköping, men kanske. Bäst att jag tar mig till Cykloteket för en service innan dess alltså…

Smarrig sommarfrukost

Brick shoulder tabata!

Välförtjänt lunch på bryggan – tumme upp på den här helgen

Hej tisdagstradition!

Det var inte i förrgår alltså. Snarare 5-6 år sedan vi hade vår stående tisdagstradition – träning och kompisfrulle! Men idag var det nypremiär* för två av de tre originalmedlemmarna. Nästan lite pirrigt!

Jag kände mig lite som en katt bland hermelinerna först, men kom in i min gamla gymkänsla efter ett tag. Bara för att notera att vikterna blivit mindre sedan sist. Men som de säger i den gamla dängan – things can only get better! Eller hur?

Sara med ett fast grepp om läget

* Vi har ju tränat sedan dess, till och med tillsammans – men så värst regelbundet har det ju inte varit.

Vaniljlördag

Det har vanligt en helt vanlig vaniljlördag*, i en mellanstor svensk stad i februari. Ingredienserna som helgfrulle, vila, långprommis i solsken (oh the joy) följt av tabata, bowling och favvolåtmarathon** gjorde det till en himla bra dag. Precis en sån man behöver ibland.

Nu blir det Dexter i soffan – med Eric IRL denna gång!

Erics grymma frukostpannkisar väntade när jag vaknade

Tabata 3 – Sidoplanka

 

After work

* minus #mello – det kanske inte är vaniljlördag om man inte kollar på det?
** vi drar upp youtube på TV:n och väljer varsin favvolåt. Jag valde såklart den här, Linnea har sin stående favorit och Eric gillar pampig filmmusik.

 

The great outdoors

Vilken skidmagi vi fick till lördagskaffet! Med vinden och regnet piskandes utanför blev vi varmare och varmare ju närmare Kalla slet sig mot mållinjen. Vilket lag, vilken insats, vilken urstark kvinna hon är, den imponerande Charlotte Kalla!

Jag hade förvarnat Eric om att jag hade gemensam träning på helgens önskelista, och skidtjejernas glädje fick mig omgående att vilja gå ut och riva av min egen variant av seger. Eric, som hade löpardojjor med, sprang långa varvet runt Kungsholmen. Jag, som tydligen bara hade inneträningsdojjor i Stockholm, joggade den kortare vägen till Rålis utegym, som var dagens arbetsplats. Jag hade till och med kameran i ryggsäcken – tyvärr utan minneskort!

Det blev 3 tabator, en med hängande rodd i ringarna, en med upphopp på bänken (vilken puls!) och en med djupa knäböj. Efter det körde jag 3*12 dips, innan vi var nöjda med regn och storm för idag och joggade hemåt. Eric lyckades dessutom återknyta kontakten med sin gamla skulderskada när han körde pull ups. Att vara 30+ är hårt.

Jag kan konstatera att utomhusträning är härligt, nästan oavsett väder, men jag kan också konstatera att jag längtar efter våren nu. Eller vintern. Det här gråblöta är ju inte alldeles fantastiskt faktiskt. Det är tur att det finns gott te och soffor att kura ihop sig i!

I did it!

…med värmande Svalbard-souvenir på!

Dagens vykort

Temat för dagen? Mjölkvitt – och lite neon on top.

Fokus inför för dagens och årets första åk

Sen var det dags för livets första skidskola. För Linnea alltså.

Vi vinkade hejdå till Linnea och de andra Snögubbarna

Tog sittliften in i dimman

Kom på att vi satt i den här liften, kanske just här, några månader innan vi blev tillsammans.

Into the white

Jag var trygg på laggen, Eric åkte rakt in i första bästa driva med lössnö. Och stannade där.

Om backarna preppades i morse så märktes det inte. Men det var väldigt vackert.

Såhär glad blir man då!

Naturlig skönhet

Linnea fångar liften like a boss!

Papshmir dokumenterar

Det gick inte att fånga riktigt i bild, men på toppen var det nog 50 nyanser av vitt.

Lugnet före sportlovsstormen…

I allas vår favoritbacke, Ulla

Redan som junior är det viktigt att man tar till sig seder och bruk, som tex After Ski. Hårdrocken hade hon sen innan.

Eric tog upp kameran självmant!

Klassiskt After-band, som rockade upp oss från stolarna flera gånger

…och fick oss att vijla busvissla. Fast bara Eric kunde.

Men jag kunde i alla fall rocka…

Linnea och Eric också

Dagens mesta färgklick

Ung groupie ”Ska de spela snart igen?”

 

Har ni orkat kolla så här långt? Då kan jag berätta att det var en grym dag på fjället och strax nedanför. Mina ben är möra (prova att åka i plogande jägarvilaposition nerför en brant backe, med en sexåring mellan benen och i driva efter driva av lössnö. Grymmaste benpasset, I tell you…) och kinderna rosiga.

Det hela avslutades med bastu (inklusive Hammam-skrubb), snöbad (fyf*n vad kallt) och nu närmst lite Dexter.
Imorgon väntar skidåkning, äventyrsbad och förmodligen lite mer benvärk och bastu. I could live like this!

Måndagsplanen

I morgon är dagen. Dagen då jag planerat in årets första riktiga träningspass. Det känns lite som om jag måste börja från början, vilket är lite småjobbigt, men någonstans ska man ju alltid börja.

Viktigast just nu är att påminna musklerna om att de är till för att jobba – de stackarna typ på att förtvina. Det blev inte så mycket träning alls i december.

Det gäller kanske min corestyrka framförallt, som jag alltid varit lite stolt över. Nu behöver den kärlek. Likaså mina armar och ben. Rörlighet får bli ett regelbundet inslag och stretchövningar ska in i varje pass. Det är väl lite av en varningssignal att man skadar sig när man lyfter huvudet från kudden – och inte så mycket hårdrock alls heller!

Så, nu ska jag bli snällare mot mig själv – i morgon bitti stämplar jag in på källargymmet på jobbet. Förmodligen kommer jag inte kunna röra mig resten av veckan och det längtar jag efter. Redig träningsvärk!

Hur det hela förlöpt får vi se runt 8-tiden – då bör jag vara mör och glad!

Sommaren 2011. Då var jag stark och vältränad med träningsglädje. Not so much now..En så kallad målbild helt enkelt!

November streak någon?

Jag har klurat ett tag på hur jag ska kicka igång mig själv och prioritera in rörelse även de dagar som är mest lappade. Jag tyckte ju att november streak-konceptet var riktigt roligt förra året, det motiverade mig verkligen. Så, jag tänkte faktiskt göra om det. Men med ett annat fokus i år.

Jag är rätt bra på vardagsmotion nu och ärligt talat ska jag egentligen inte köra en massa intensiv cardio just nu. Jag har rätt högt tempo ändå och jag behöver snarare nedkoppling och återhämtning. Så årets utmaning kommer handla om det. Och det blir nog en riktig utmaning..!

1. Jag har nog aldrig varit stelare än nu. Så rörlighet och stretch ska in i mixen. Bröstrygg framför allt. 10 pass ska betas av.
2. Jag ska också fokusera på mental återhämtning och som sagt, nedvarvning. Så det blir yoga, något jag litegrann undvikit förut, ska också in. 10 pass hamnar i den korgen.
3. Sist, men inte minst ska jag reclaima lite muskler. Jag har alltid varit stolt över mina starka axlar och sega core, men ska jag vara ärlig så lever jag lite på gamla meriter i mitt eget huvud. 10 pass styrketräning får toppa min hälsoröra.

Jag kommer inleda november månad med två veckors jobb i Marocko, något jag hoppas ger utrymme för träning trots långa dagar. Kanske, kanske till och med på en strand. Ljuva tanke.

Någon som hänger med på den?

Dags att skrapa triss?

Plötsligt händer det! Efter prick två veckors passivitet på träningsfronten (promenader har jag tagit mig, men varken puls- eller muskelstärkande aktiviteter) skakade jag liv i mig själv och öppnade Tabata-appen.

Med mycket att ta igen så gasade jag på med 5 tabator. Täckte in cardio, ben, core och axlar. Sen blev det en promenad på det, medan höstfärgerna fortfarande syntes. Både kropp och själ har saknat lite träningsvärk!

Saker jag tänkte på när jag vandrade runt Motala Ström med så spretiga ämnen som punkmord och hälsa i öronen (P3 Dokumentär och #träningsglädjetalks ).

• Hur jag kan bo på landet, få doser av stadspuls och mixa skrivande, foto, trendspaning OCH kreativt jobb med människor som inspirerar mig, for a good cause. Så mycket eremit är jag inte att jag vill skippa det bästa som finns, att jobba med bra fölk.
• Att oktober kanske är den vackraste månaden, tillsammans med maj.
• Varför vi är så otroligt hungriga på att andra ska berätta sanningar för oss hela tiden. Hur vi ska bete oss, vad hälsa är, vilken it-pryl vi ska köpa och småsaker som vart man egentligen ska fixa naglarna. Vilken jäkla marknad det är alltså, hjälp till självhjälp, fast alla säkert har svaren inom sig i alla fall alternativt att det inte spelar så stor roll ändå i slutändan.
• Hur många Eurobonuspoäng jag kan skaffa genom att bortse från min kreditkorts-aversion och göra alla mina köp med deras kreditkort. Om jag ändå ska handla toapapper och överprisade luncher hela året så kanske jag åtminstone borde se till att få resor för pengarna?
• Att det är dags att boka tid för däckbyte. Och att det kändes bra.
  

  Oktober

Brädad

Jimmy och Stina. De har ett sånt där landställe man drömmer om. I skärgården (utanför Valdemarsvik), med skog och drivor av blåbär på tomten, skogsstigar, klippor, strand och vatten i närheten. Dessutom har de en båt. Och inte minst, wakeboards. Här kommer till slut några bilder från helgen, framförallt från vad som verkar vara min nya favoritgenre – brädsporter (kanske är det denna vintersäsong jag släpper min prestige och testar snowboard 15 år efter alla andra?).

Förra sommaren debuterade jag på denna bräda. Faktiskt var det min totala bräddebut, om man bortser från att jag lekte kanot med pappas vindsurfingbräda när jag var liten. Men, jag kom liksom aldrig upp på benen. Jag var snubblande nära, bokstavligen. På väg upp, men ungefär som ett nyfött föl så fick jag liksom inte styr på det där med att stå upp stadigt.

Då blir det ungefär såhär.

Men det är ju bara härligt att röja runt i vatten som tur är. Därför ser man såhär glad ut inför nästa försök…

Grejen är att vinkla brädan framåt och när båten rivstartar och linan rycks framåt så ska man ha raka armar och vrida brädan så att man kommer upp sidledes. Och precis som med vågsurfing så ska tyngden ligga bakåt. Om jag fattat det rätt. På andra försöket kom jag upp en kort stund, mycket fladdrigt, men tillräckligt länge för att hinna riva av ett smajl rakt in i kameran innan jag tvärdök ner i en kaskad av vatten. Men på tredje försöket. Då satt det! Den förlösande faktorn var nog instruktionen som Jimmy gav när jag frustrerad bad om råd;

– Tryck fram höften, jucka liksom!

Jag åkte ungefär 3 minuter, med en enda stor adrenalinlyckobubbla i magen och sen var jag så slut i ben, rygg och core att min planerade snyggsorti blev ännu en bomblik krasch i vattnet. Jag glömde också helt att man faktiskt kan åka fram och tillbaks bakom båten, så jag höll mig på vänsterkanten. Men satan vad roligt jag hade där!

På väg upp, mitt i den kritiska vridningen…

Nearly there…

Ande we’re flying!

Fokus. Och darriga muskler.

Wohooooo!

Jag kan verkligen rekommendera ett försök om du skulle ha möjligheten – vattensport är sjukt kul och ett alldeles fantastiskt sätt att bada på! Och, eftersom det här är en träningsblogg, en riktig omgång som känns i dagar…