I backspegeln

Såhär ett och ett halvt dygn efter målgång så har jag reflekterat lite.

För det första så är jag väldigt glad över att jag spontananmälde mig till loppet. Men mest är jag väldigt glad över att jag fick åka med Erika och Sara. Och att de hjälpte en stressad och virrig amatör med goda råd, pepp och vissa tillbehör.

Erika stretchar efter en hjälteinsats!

Sara, en digital strateg in action!

Jag vet inte om jag hann säga det ordentligt, men jag är också väldigt glad över jag fick träffa Sara, som jag liksom gillat digitalt innan, men nu gillar ”på riktigt” också.

Det är häftigt med internetet ändå. Erika, som ju är en av mina bästa vänner numera, var ju faktiskt en ”bloggkompis” från början, nån gång 2007. Vi visste inte ens vem den andra var vid namn när vi började läsa varandras dåvarande bloggar. Efter ett tag så träffades vi  med några av mina analoga vänner (som nog tyckte jag var lite knäpp på den tiden) i min lilla etta på vad jag tror var nån slags hemma-AW. Och så visade det sig att fröken Erika bodde tvärs över gatan. Tänk hur det kan bli.

Maran,schmaran, vart var skräckrapporteringen från Dalarna?

Summa summarum.

Det var en bra helg och den blev inte sämre av att jag fick veta att jag ska åka till NYC i september! TACK världens finaste östgöte Eric, vad kul vi ska ha!

6 mil, vackra vyer och en del vind blev det

Igår, när jag vinkat av mina kompisar efter ett pirrande härligt dygn, fick jag en sån lust att dra ut med cykeln och få träning och livsfilosoferande i ett enda mumsigt paket.
Jag har letat efter mitt Färingsö här i Norrköping och det verkar som jag äntligen hittade rätt igår.

Jag kom på att jag nog kunde styra kosan mot Vikbolandet, dit jag och och syrran begav oss för en ridtur en somrig dag i mars*. Så det gjorde jag och jag blev belönad!

Hade turen att ha motvind på både dit- och hemväg och benen var lite sega (tror inte bubbel och något sen läggtid gör susen för cykelformen, men skitsamma), men det var verkligen härligt.

Jag såg hästar och kyrkor och idylliska små gårdar. Det enda** som ”saknades” jämfört med Färingsö var alla andra träningscyklister. 3 stycken såg jag på 4,5 timmar så jag hade vägarna för mig själv nästan.

Årets första geting fick jag syn på också. Mindre välkommet kanske.

En välbehövlig fika på äggmacka och vatten fick jag mig halvvägs. Då var benen rejält sega och hemvägen (som var sjukt vindpinad) gick inte så snabbt. Nästa gång ska jag ha sportdryck och något sött med mig också, framförallt när jag bara ätit frukost.

Väl hemma möttes jag av Eric, som hållit sig i gurkstaden hela helgen, och så fick jag inviga min fina, underbara present från tjejerna – en alldeles egen och alldeles turkos Le Creuset-gryta. Lycka!

På torsdag kanske jag hinner med ett cykelpass innan jag och Eric beger oss till Berlin på fredag och kollar in vad tyskarna har att erbjuda. Och filosoferandet, det tänker jag ägna mig åt hela helgen faktiskt.

* Det var nog faktiskt nästan varmare den 27 mars än igår..?!
** Jo, jag saknade fler grejer. Erika, hennes riviga räser och Svartsjö café med sin himmelska paj till exempel.

Spinning katt

Nu har jag påbörjat träningen för Siljan runt, som jag råkade anmäla mig till igår. Ser sjukt mycket fram emot det, och detta är ett lopp jag SKA vara frisk till!

Första längre turen efter att min cykel flyttat till sitt nya vardagsrum, och det finns faktiskt vackra landskap här också, även om jag fick tråckla mig ut genom ett industriområde innan jag belönades med vackra vyer.

Eftersom jag gav mig ut först vid halv sju så blev det 2 premiärmil, men i bra tempo och motvind mellan varven.

Det är inte Färingsö, men några mil till ut från stan så är det nog minst lika vackert!