Jag lyssnade på (det eminenta) Kropp & Själ häromdagen och temat var insekter. Inte som smittbärare, störande moment eller hotbild, utan som vår framtida huvudkälla till protein.
Det låter ju skrattretande såhär i nötköttsland, tanken att beställa en varm kackerlacka med bröd, Gräshoppa Rydberg eller en knaprig myromelett. Men – precis som för några veckor sedan, när jag överallt tycktes få fascinerade information om rymden, jorden och evigheten, så har jag de senaste dagarna på olika håll fått ännu mer bekräftat för mig om köttindustrins påverkan på miljön. Vi MÅSTE ju hitta alternativa proteinkällor.
I nyhetsmorgon häromdagen berättades bland annat att det krävs 15000 liter vatten (!) för att producera ett kilo kött. Vansinne.
Kropp & Själ påminde mig också om den stora andel utsläpp av växthusgaser som boskap står för – 18% (2006). Lägg till det på att Amazonas ursprungsskog skövlats till 70% till fördel för betesmark. Och så vidare och så vidare…
Jag får ont i magen när jag tänker på det. Men å andra sidan, hur sjutton ska man kunna få ner en cupcake med larvfyllning? Enligt författaren (som medverkar i programmet) till en kokbok med insektsrecept så handlar det om att motståndet sitter i huvudet på oss och därför kan försvinna. Och insekter är överlägsna kött ur näringssynpunkt.
De drar intressanta paralleller till annan limbomat* exempelvis svamp och hästkött, som för inte alltför länge sen var rätt otänkbart i Sverige (svamp var mat för kor). Nu är de minst sagt etablerade och inget man rynkar på näsan åt generellt. När jag tänker på det (minst nån gång i veckan) så är ju ägg ganska så läbbiga också och förmodligen inget jag skulle stoppa i mig om det introducerades för mig idag.
Som tur är så jobbar man också på sätt att utvinna protein ur insekter, som kan användas som tillsats i mat – så vi slipper se bugsen. Men lite svindlande är ändå att flera röster i programmet tror att inom 10-20 år har vi insekter på hyllorna i affären även i väst.
Är det någon som tror de kommer kunna tänka sig att sprinkla salladen med rostade myror eller slänga ner larver i en omelett? Vad skulle krävas i form av trender, status eller hälso- och miljöskäl för att komma dit?
* Limboorganismer ligger i gränslandet mellan kan ätas och kan absolut inte ätas och detta gränsland är rörligt över tid. Sniglar är ett annat exempel på sådan mat.