Move that back!

Det är kul att kika tillbaks här i bloggen ibland. Jag hastar alltid framåt, men varför samla ett arkiv om det inte används då och då, för inspiration och kanske lite nostalgi?

Blev till exempel rätt motiverad av vad jag skrev om i augusti 2011. Jag bikramyogade och började känna mig mjuk och rörlig (det och så var det sommar och skönt ute). Jag är långt därifrån nu och även om jag faktiskt inte ser mig själv som gammal, så börjar det ändå straffa sig mer och snabbare när någon del försakas lite för länge.

Dags för en yoga-insats. En träningsform jag är mer och mer sugen på och mindre och mindre blyg inför. Jag har ett bra friskvårdsbidrag, så jag tänker att det ska få jobba nu. Precis som mina lätt fastvuxna leder.

Frågan är vem/vilka som ska få mina pengar, tillsammans med utmaningen att stretcha igång det här trevliga järnspettet i sina bästa år?

Målbild för sommaren. Både posen och omgivningen tack!

Trolltyg och en jävla massa svordomar

Det gick ju finfint det där. Jag insöp luften och känslan på duCalme, en riktigt avslappnande atmosfär och jag var så glad att jag äntligen skulle köra ett pass. Få känna den där känslan i kroppen igen, som jag beskrivit tidigare.

Det började riktigt lovande. Efter lite uppvärmning innan kändes de första övningarna förvånansvärt bra. Visst var jag lite stel, men jag klarade av dem ungefär som jag mindes.

Den ödesdigra posen

När vi kom till Standing head to knee (eller Dandayamana-Janushirasana som den också heter) så gick det bra till en början. Men när jag skulle lyfta vänster ben i andra set så skar/hoppade det till i ländryggen.

Det gick oerhört snabbt och kändes jävligt fel. Det svartnade för ögonen och jag försökte luta mig mot stålbalken där jag låg och det var bara svart framför ögonen. Jag kunde knappt stå och var faktiskt för en riktigt läskig sekund övertygad om att jag snart skulle vara förlamad.

Jag stapplade ut till receptionen och lätt chockad försökte jag förklara vad som hänt. Jag ville bara ha hjälp, och hade ingen som helst aning om vad jag skulle göra. Ligga still, försöka stretcha, försöka träna klart eller ringa ambulans typ. Fick hjälp att sätta mig ned, en kopp te och ett förbud mot att gå in igen. Vilket iofs hade varit stört omöjligt, synen var fortfarande inte helt klar.

 

Personalen på duCalme är gulliga och duktiga, men de kan ingenting om ryggar och vilken eventuell effekt de här övningarna kan ha på dem. Vilket de också sa.

Jag försökte istället duscha av mig och klä på mig, vilket var ett litet äventyr. Herregud vad jag ska uppskatta en rygg som inte känns, som bara funkar.

Övervägde att halta till akuten på Sabbatsberg men bestämde mig för att det kändes töntigt och åkte hem istället. Så nu knatar jag runt här, försöker stretcha ländryggen så gott det går och planerar ett akut kiropraktorbesök i morgon. Jag hoppas jag kommer upp ur sängen bara.

Ja. Så kan det också gå. Jag svär över att jag inte fick göra klart passet, att jag inte kan köra ett till i morgon förmiddag som jag tänkt och framförallt att jag återigen förmodligen inte kan träna på ett tag. Kan ju knappt promenera i styrfart.

Det går små troll i det här just nu. Men jag ska hålla humöret uppe. Trollen ska väck!

Bort, fula troll

Planen

De senaste 7-8 veckorna har som sagt inte varit några höjdare träningsmässigt. Tror jag fått in tre gympass totalt, några promenader och senaste löpturen minns jag knappt.

Så, jag behöver en plan för att komma tillbaks efter en lunginflammation och en nuvarande förkylning (vilken jag hoppas dumpa inom högst 2 dagar). Dels måste jag hitta lusten att börja om från ruta ett, för lite så känns det nu, jag är svag, förmodligen jävligt flåsig och dels vet jag inte vart jag ska börja..

Jag var stolt över en relativt stark core där i mitten, jag var lagom stark i armarna och hade rätt bra löpkondis om jag får säga det själv. Ingen stjärna på nåt, men allroundtränad kanske är ett bra uttryck.

Så vad göra? Jag tänkte i alla fall kicka i gång med träning som ger en rätt bra kombo: bikramyoga.
Resten av planen får jag återkomma med. Jag har en skidtävling framför mig och ska springa den där halvmaran i vår. Det kommer kräfva sin gymnastik, vänner!

Valet av bikramyoga är inte bara en bra fysisk kombo, utan även en praktisk-ekonomisk. Jag har nämligen fem klipp kvar att förbruka innan den 3/1.
En sak är säker: jag kommer svettas mer än tomten i jul..:)

Jag leker vidare med kameran så länge

Tingens natur

Det blir sällan som man tänkt sig men det kan bli bra i alla fall. Såhär två tredjedelar in på den här dagen ser jag tillbaks på ändrade planer (dock inte av mig), trevligt alternativ och gott sällskap av människor jag gillar, stora och små. 

Jag och Erika såg fram emot första gemensamma bikrampaset, men det blev ju inget med det. Precis när vi kom dit gick strömmen och den måste bara ha fortsatt gå, för 20 minuter senare var det fortfarande mörkt.

I väntan på ljus. Och värme.

Istället för att träna själv fick vi oss en hel del träning till livs från åskådarplats under vår power walk runt öjn.

Stockholmstriathleter

Under vår runda såg vi Erikas triathletkollegor i fullt race-mode, ambitiös friidrottsträning i Rålis, och minst 49 söndagslöpare. Framförallt såg vi sol och kände värme, så det blev ju både ljust och varmt till slut ändå.

Jag följde upp med en dejt i Vasaparken. Jag, Tove och lilla Sally njöt av ett lugnt folkmyller och även där fick jag titta på folk i träning. Det verkade vara en salsakurs som hade flyttat ut i sommarlokalen.

Grupp-salsa. Såg väldigt kul ut faktiskt.

Det slog mig att detta är vad jag gillar med att bo i en större stad; att det finns tillräckligt många människor som tänkt att, ”ja idag ska jag nog dansa salsa i Vasaparken” för att det ska bli av. Fantastiskt.

Sally var lagom imponerad och jobbade vidare med 100 meter terräng med stor vagn. En slags NMT för barn typ.

Baby bootcamp. På av baby eget initiativ skall tilläggas.

Kort sagt en väldigt skön dag. Och den är inte slut än, för nu ska jag para ihop 1 liter kantareller och en bit västerbottenost i en söndagspaj. Tror de kommer gifta sig i munnen. Till det trevligt sällskap och kanske den överblivna skvätten vin. Garanterat en film till efterrätt.
Så kan man också ha det.  

Fröken change of plans

Jag är ju inte ett dugg pålitlig. Somnade lite försent igår på grund av en ruskigt bra bok*, ett huvud som var lite för fullt med marknadsföringsidéer, framtidsplaner och grafiska element.

Att jag sedan vaknade 03:45, fullt övertygad om att jag missat både bikram och jobb, gjorde inte saken bättre.

Gjorde ett snabbt (nåja, klockan var ju 03:45 som sagt) överslag och insåg att ett sånt träningspass inte riktigt gör sig på det underlaget.
Insåg också, nästan lika snabbt, att jag faktiskt fortfarande kunde omboka passet** utan att förlora ett klipp, sådär satt jag, 03:58 och med två minuter tillgodo bokade jag om till klockan 16 istället. Och det passet, det kom jag faktiskt iväg till.

Tog en rask morgonrpomenad*** till jobbet i stället, glad i hågen och med sol i ansiktet. Ungefär såhär:

Klad Kat

 Utöver att jag i vanlig ordning kom ut med en riktigt skön kroppslig känsla, så blev jag rätt nöjd över att jag helt och hållet missat ett skyfall. Iofs såg jag ut som om jag hade stått mitt i det, men ändå. Grymt bra.

Var i vanlig ordning lite yr under den första, stående delen av passet (ibland undrar jag om bikram verkligen är bra på alla sätt), och inte lika bendy idag. Men så har jag ju blivit några dagar äldre också.
Förra gången satt jag med raka ben OCH flexade tår och kunde nästan börja med nästa steg, att dra armbågarna åt sidan. Idag blev det bara nåt sånt här:

"I'm very bendy"

På söndag ser jag fram emot ett kompispass bikram med Erika – och faktiskt vår första dejt sen vi båda tog hissen ner i jobbgruvan. Känns nästan som att ha flyttat ifrån sin partner efter den här sommaren (och folk har faktiskt trott halv på riktigt att vi var just det. Men även om Erika är både snygg, smart och trevlig så har det inte riktigt tänt mellan oss på det sättet ).

I övrigt bjuder helgen på vila, kalas, fika och ganska bombsäkert ett gäng asgarv med kompisar. Det känns fräscht. 

* Born to Run – läs! Kommer ett referat så snart jag plöjt igenom den. Vilket verkar kunna gå fort.
** Man måste avboka senast 3 timmar innan passet. Och då pratar vi inte arbetstimmar, utan bokstavligen alltså. Det gillade jag extra mycket inatt.
*** Min kära sportster har pyspunka. Och växelproblem (jag skulle ha fixat det dag 1 eftersom de gjorde en montering som gick snett, men jag kommer liksom aldrig dit).

Rivstart och underhåll

Jag vet inte vad som hände riktigt, men plötsligt är det nästan fredag? 

Jag satt i tisdags och försökte planera in fler träningspass, framförallt yogan då som man med fördel kör rätt så tätt i början, men det gick liksom inte.
Bokad onsdag efter jobbet, för mycket att göra för att det skulle kännas bra att glida in kvart över nio på morgonen istället för att vara på jobbet tidigt och jobba undan (de har morgonpass, men de är inte kortare), social jobbgrej idag och vips så var den här veckan passerad.

Har i alla fall cyklat 2ggr till och från jobbet, med pump och begynnande pyspunka. Västerbron med Hornsgatan som efterrätt är ett rätt bra pass när man inte kan cykla lugnt…

Men i morgon bitti – då unnar jag mig ett morgonpass bikram. Och på söndag lunch. Och plötsligt känns veckan lång – man kan icke-träna fyra dagar och ändå hinna träna tre dagar. Det är ju faktiskt lite skönt att det finns helger och morgnar också.

I övrigt är det mycket i huvudet nu. Tre stora interprojekt som jag driver, plus ett till med mer festligt tecken, icke desto mindre planering dock. Någon gång i slutet av den här hösten/vintern hoppas jag få stå där, med tillfredsställelsen att ha dragit allt i hamn. Vilken känsla.
Fokus på målbilden bara, så är vi snart där.
Och då kan jag börja filosofera över vardagen igen.  Vara kreativ i träningen och kosten.

Tills dess är det maintenance som gäller. High and low!

 

Mjuk, mjukare, Katten

Nej, rubriken syftar inte på en självkritisk kroppsuppfattning, tvärtom, det är en mycket positiv känsla som jag bär på i kroppen nu. 
Jag har gjort nypremiär på en svettig yogamatta och det var förvånansvärt plågsamt och skönt.
Jag måste redan nu säga en sak som jag egentligen tänkte spara till sist, men ingen annan träningsform har någonsin givit mig samma totala känsla av kroppen som en enda mjuk böljande enhet (och det är stora ord när man är 30+++…) Men, mjuk är verkligen ordet.

Efter att jag våndats, böjts, vridits, svurit på att inte gå igen, njutit, darrande stretchat mig själv till positioner jag inte trodde jag kunde, andats ut giftiga ångor och svettats litrar, ja då är den härskande känslan just ”mjuk”. Inte öm, ingen träningsvärk, trots att jag känner mig totalt genomarbetad, bara mjuk. Det är nästan magiskt faktiskt. Och det är därför jag vill fortsätta, trots att jag bitvis under passet lovar mig själv att aldrig mer utsätta mig för detta.

Märkligt nog hade inte uppehållet gjort någon skada – jag var nästan snäppet vigare än sist, även om jag i början var yr och trodde jag skulle svimma ett tag, (men det gick över).

En sak som slagit mig under yogan är just det där med vad som känns som lätt acetondoft: någon som är insatt i Bikram och vet om det verkligen är som jag tror, att man frigör och rensar ut gifter så att det till och med luktar lite? De säger ju att man gör det, men det känns lite creepy om man faktiskt känner lukten av det..

Utöver den rent kroppsliga känslan så var det otroligt välbehövligt att stänga in huvudet i ett rum och bara fokusera på kroppen en stund. Käppar i hjul och hinder på väg som frustrerar har gjort ”skolstarten” lite krokigare än planerat, men nu har jag laddat om lite och i morrn tar jag mig an det hela med ett positivt fokus. Mer yoga i livet alltså. 

Svett och framsteg

Igår svettades jag mig igenom mitt fjärde Bikram-pass och det var en tudelad upplevelse. 

De tidigare passen har inte värmen bekymrat mig så mycket, däremot de stela lederna och det ömmande högerknät. Igår var jag dock yr så fort jag hade böjt mig åt något håll och det kändes mycket varmare än tidigare. Jag hällde vatten både i mig och över mig, men det kändes ändå lite läskigt. Jag vilade under en sk posture till och med, men när vi gick ner till golv-varianterna så kändes det bättre. Min teori är att ett inflammerat tandkött längst bak vid visdomstanden gav mig lätt nedsatt träningsförmåga.

Nåväl – vad gäller övningarna så gick de faktiskt bättre. Jag kom lite längre ner, höll balansen enklare och kände markant skillnad på vissa positioner. Bra och mindre bra alltså. Tur att saker och ting balanseras…

Idag blir det också svett, men för första gången på länge löprelaterad sådan.
Får se om jag kommer se ut såhär efter dagens pass i Karlberg…

Morgonstund

Testade att köra Bikram som morgonpass idag. Inte en suverän uppladdning med läggning kl 2330, hade dessutom druckit lite vin.
Men, kroppen var med mig idag oxå, stel, trött och hungrig men jag tog mig igenom de 90 minutrarna ändå.
Har en lång väg kvar till att bli ett under av rörlighet, men jag tänker jobba på!

Efter en cykling till jobbet och lite inköp till kontoret fick jag äntligen slå mig ner med en sjukt efterlängtad frukost.

Gud så gott det kan vara ibland…

Svett och kontraster – Bikram #2

Nu har jag svettats mig igenom mitt livs andra Bikram-pass och det var lika plågsamt skönt denna gång. Jag var lite hungrig och hade för varmt vatten, men i övrigt gick det faktiskt bra. 

Det fanns vissa avgörande skillnader mellan Perfection och duCalme i själva utförandet, och det faller enbart ut till duCalmes fördel kan jag säga.

Rymligare lokaler, såväl sal som omklädningsrum och låsbara skåp. Otroligt trevlig personal, jag blev uppmärksamt guidad genom passet av instruktören Hanna (som var riktigt bra) och dessutom pratade hon svenska hela vägen (jag och Erika hade någon teori om att passen måste göras på engelska, eftersom Perfection-klassen uteslutande gjorde det – lite knepigt när du är grön ”yogi”)

Låsbara skåp som rymmer saker, till skillnad från Perfections byrålådor..

Rymlig och fräsch lokal, trots ett fullspäckat pass

Jag kunde utföra några övningar lite bättre och mer kontrollerat än första gången, andra kändes faktiskt svårare idag.Kanske för att jag fick hjälp att göra dem rätt helt enkelt.
(och jo, Hanna upplyste oss om att armbågar med skada inte ska ligga under kroppen om de smärtar. Pluspoäng).

Det var väldigt varmt i lokalen och inte lika fuktigt som den första vi testade, men det funkade bra. Enda nackdelen med värmen är att man blir väldigt frussen när man kommer ut i verkligheten igen. Undrar just hur det funkar på vintern.
Efter passet fick vi en fräsch fruktbuffe, te och nötter/russin-blandning. Mycket välkommet för min del, som bara hade ätit frukost och lite ostkaka innan passet, som slutade kl 1730.

En nackdel som både Perfection och duCalme verkar dela är att de tar in ganska många på passen. Idag var det fullt, dvs 30 pers, vilket gjorde det rätt trångt i de övningar som innefattar någon typ av armflax eller utsträckning och vid varje situp efter den där död-mans-vilan fick jag en dask på fötterna av grannen nedanför.  Det var dock ändå bättre här, eftersom lokalen var större, hade högre i tak och var ljusare, så rymden fanns kvar trots den svettande massan.

Det är skönt att det är rätt blandad publik på dessa pass. I övningen som jag tror kallas kamelen, där man böjer ryggen rätt mycket bakåt, var det högljudda stånkanden runtom i salen, och jag drog en lättnadens suck att jag inte var ensam om att se stelopererad ut.
Också väldigt fascinerande att det var två knökfulla pass en söndag mitt i semestertider. Stockholmare måste vara extremt hälsomedvetna?

Träningsbloggare som jag är så tog jag lite foton i lokalen, även om jag försökte smyga lite. Ett smakprov.

Fint omklädningsrum

Kö ut på gatan inför passet efter. Impressive!

Vattenmelon jag nästan hetsåt efter passet..

En ny topp jag tog på efter passet och blötte igenom direkt. Man svettas duktigt! Syns inte här men shortsen är genomblöta och numera i tvättmaskinen...

Kontentan då: jag är fortfarande frälst och tror att det här är the shit som komplementträning för mig. Jag hoppas bli smidig, stark och framförallt mer rörlig (och jag ska lära mig gilla min mage dubbelvikt i spegeln 🙂 Jag kommer fortsätta så långt budgeten tillåter…