Jorasatte. Jag har lovat mig själv att aldrig utsätta mig för det där. Det känns liksom för långt, för psykiskt krävande och varje gång jag suttit i den stora gröna parken, med en kall i handen på min årliga födelsedagspicknick, och tittat på de där krakarna så har jag tänkt nåt i stil med: ”jag beundrar er, men ni är ena stackars galna satar who brought it upon yourselves…”
Skräckblandad fascination liksom. Och så har jag fortsatt mitt sköna firande i en brassestol i solen och varit ganska så nöjd med det.
Jag pratar naturligtvis om Stockholms jäkla Marathon. Jag ska erkänna att efter att jag anmälde mig till halvmaran i mars och efter att ha mött Eric (den sneaky mannen) på mållinjen efter avklarat lopp, så har jag nosat på konceptet i tanken. Men det har stannat där. Jättestannat.
Men, så kom det här från en sadistisk tomte som vet att jag ju måste nappa på en utmaning…
2011 års MÅL. Pust.
Tomten var snäll nog att ge mig lite uppvärmning i form av Kanallöpet, en inte så välbesökt halvmara längs Göta Kanal. Ska bli väldigt trevligt faktiskt! Dessutom hade han den goda smaken att ge mig träningspaketet från Marathon.se.
Nu låter det kanske som om jag inte är tacksam*. Men det är jag. Det är ju en jättebra present, som kommer få mig att må mycket bättre under 2011 och ger mig ett högtflygande mål att sträva mot. Sånt gillar jag. Däremot var min första reaktion ett starkt tvivel på min förmåga att genomföra och framförallt att slutföra…Marathon är ju en grej som såna där tokar gör. Självplågare, magra, seniga eller supertränade atleter, andra, inte jag!
Men så tänker jag på alla de där jag faktiskt sett genomföra loppet från start till mål. Gamla tanter och gubbar, kraftigt överviktiga tappra själar, ja helt enkelt folk med sämre förutsättningar än jag. Om de klarar det så kan väl jag?!
Nu börjar jag istället känna pirret. Det där som man bara får inför en stor utmaning som, om man klarar den, kommer ge en så sjukt stor tillfredsställelse på andra sidan.
Så, alldeles strax surfar jag in på marathon.se, klickar mig fram till registreringen för träningsprogrammet och registrerar mig…
Från och med nu är det fokus som gäller. FOKUS!
Jag ska ju springa Stockholm Marathon** i sommar!
42 k's to go...!
* tack Eric, you bastard… 😉
** jag kommer inte springa själv. Eric ska också springa. Jag kommer jaga honom hela vägen, I promise…
piggochduktig.wordpress.com 
Kul! Fast lite läskigt förstås. För mig som sitter vid sidan av och får följa din utmaning är det ju bara kul förstås.. Och jag tvivlar inte det minsta på att du fixar det där. Lätt som en plätt.
Jag ska göra mitt bästa för att det ska bli rolig läsning..:) Tack för förtroendet, skönt att andra har det när jag tvivlar! Sjukt läskigt, och lite, lite roligt..
Åh, vad roligt! Eftersom jag också gett mig på utmaningen så känns det ännu roligare att följa nån som också tränar, laddar och funderar kring detta 🙂
Ja, jag såg det, vi får peppa varann i detta galna äventyr..! Har du också träningspaketet?
Jag är inte ett dugg förvånad. Och du kommer givetvis att segla runt de där fyra (drygt) milen men stil med tanke på ditt talangfulla löparsteg. Kör bara kör! 🙂
Haha, tack erika. Jo, jag kommer nog svepa fram med mina graciösa gasellsteg.. *visualisera*
Sjukt imponerande.
Jag funderar på att göra detsamma 2012 (om min hälsena håller hela Lidingöloppet). Det återstår att se.
LYCKA TILL!!!! (båda)