Så var midsommarhelgen över – och den pessimistiskt lagda inser att vi går mot mörkare tider igen. Som tur är sker det inte över en (kort) natt.
Vi firade som vanligt med Erics familj i det vackra Kristineberg utanför Linköping. Jag och cykeln hoppade av strax innan Linghem och tog oss för egen maskin fram till firandet. Jag åkte i vanlig ordning lite vilse (när tappade jag helt förmågan att navigera?) men det innebar bara 5 extra härliga kilometer (förvisso 2,5 i motvind) i en somrig landet-idyll. Med Jillian Michaels i lurarna susade jag fram i lagom medvind och bara njöt.
Väl framme var det lunch, lekar och dans runt midsommarstång. En klassisk och väldigt härlig midsommar. Jag vek ner mig först av alla – Linnea inkluderat – så det var också en lugn midsommar. Precis vad jag behövde!