Skrivet

Det lutherska arvet

Jag måste säga att jag kämpar lite med mig själv dessa dagar. Vi har sovit till 10 nästan varje dag här i stugan, ätit frukost vid 11 och kommer igång med dagen runt 12. Jag läser, skriver, fixar med bilder och lägger den kreativa kraften på att laga mat och så. Skrotar helt enkelt. Gör inget riktigt nyttigt, förutom träningen som jag kört varje dag sen vi kom hit. Men den är också lustdriven.

Efter några år med mycket stress, sömnbesvär, för lite tid för det mesta som är bara för mig, så borde väl detta vara den perfekta semestern? Men i morse blev jag besviken när jag än en gång insåg att klockan var efter 10 när jag vaknade. Jag blir stressad av det. Jag sa till Eric att vi måste börja ställa klockan, gå upp tidigare. Han svarade att när vi inte kunnat sova ut på ett halvår och inte sovit hela nätter så är det väl jättebra att vi äntligen gör just det.

Och det fick mig att börja undra vad det är som får mig, och många andra jag känner, att hela tiden vara så pliktorienterade. Att vi måste känna att vi gör något produktivt av tiden. Att det nästan är fult att slappna av. Nu när semestern är i sin andra halva så är jag är stressad över att den (och de här ljuvliga varma dagarna) börjar ticka ner. Att jag inte jobbar för fullt med att förbereda det som kommer i höst. Att jag läst deckare istället för facklitteratur. Att jag inte nätverkar. ”Att jag inte…” i all evighet, amen.

Är det det svenska, lutherska arvet månne? I min släkt – som bakåt var skogsarbetarsläkt på båda sidor, så handlade allt om att jobba. Hårt. Och jobb i det fallet var alltså kroppsarbete. Inte att sitta på kontor eller så. Konkret, fysiskt jobb som skapade något. Då var man duktig. Och man kom aldrig fram, utan började om med nästa sak. Jag fick höra det från jag var liten och hjälpte farfar med slåtter, att bygga hagar och dra slipsten. Sen fick vi bada. Och jag tyckte ju om det.

Lite så kan jag känna om en översätter det till det liv vi lever idag, som för de flesta handlar om skärmar och mer okonkreta, virtuella resultat. Jag känner mig nästan aldrig klar, på riktigt förtjänt av total vila. Det finns alltid något jag borde/skulle kunna göra under tiden jag ligger i hängmattan, äter frukost eller vilar. Lära mig något, betala räkningar, sätta mig in i mina nya förutsättningar, höra av mig, sortera bilder, rensa. En dag då jag inte gjort någonting alls – bara skrotat – hamnar på något sätt och gnager i bakhuvudet. Trots att, som E säger, det kanske är det allra bästa jag kan göra efter en lång period av full gas, då jag varit ”duktig”.

I början av semestern hade jag inte detta problem riktigt – den kändes evighetslång och jag kunde slappna av. Men sen kommer ju det där med att en måste ta vara på semestern på rätt sätt också. Den eviga pliktkänslan, det lutherska arvet. Är ni fler som känner igen det här eller är det bara jag som är knasig?

Oproduktiv och lat - eller välförtjänt livsnjutare?

Oproduktiv och lat – eller välförtjänt livsnjutare?

 

Standard

9 thoughts on “Det lutherska arvet

  1. erikaste skriver:

    Jag är likadan! Detta ständiga behov att vara produktiv och effektiv. Jääämt! Det är faktiskt sjukt. Måste lära mig sluta med det. Jag tror inte man kan göra om sin personlighet men även när det gäller de mentala bitarna kan man ju försöka bli den bästa versionen av sig själv! (Inte bara när det gäller fysisk träning). Ett livslångt projekt tror jag. Jag är jätteledig nu och klättrar på väggarna (trots att jah vet att den här tiden snart är superöver – knäppt). Jag kan inte bara ligga och glo på serier utan måste baka, fota, pyssla, läsa, tvätta eller vad jag nu kan göra som högpreggo. Åstadkomma något. Vet inte vad jag försöker komma fram till men kanske att försöka duger? Man är den man är men kan alltid utvecklas utan att göra om sig helt.
    Reflektion: finns det ngr killar som är såhär? Aldrig träffat nån. Vad beror det på?
    Reflektion 2: är jag i sällskap av andra kan jag vara mkt slöare, typ fika i flera timmar och slå dank. Men ensam, nej? Då ska saker göras.

    Låter fö som ni har det fantastiskt!’ Försöööök och njut av sovmorgon osv:) Kram!

    • Så intressant att du nämner det här med killar – vi pratade om det idag, att E bara känner att han är här och njuter och jag nojar över att vi slappar…
      Jag vet att vi är lika där – vi får prata ihop oss på ämnet och utveckla oss tillsammans! Men jag tror att det är någon slags överlevnadsinstinkt i grunden – vi kom inte dit vi är genom att chilla typ 😊

  2. Pingback: Familj: Att underkasta mig inför mig själv | Om du var mina träningstajts – hade du varit svettig nu

  3. Jag känner verkligen igen känslan, den har jag alltid haft men den här semestern så har jag faktiskt gjort exakt det som fallit mig in och inte haft någon som helst ångest över att jag borde göra nyttigare saker. Så himla viktigt för mig som aldrig någonsin kunnat känna så förut.

    • Åh, hur gjorde du?!🙂 Men det är verkligen otroligt skönt när det funkar, när tanken liksom kommer ”det finns inget jag måste göra just nu”. Sen kan en ju bli uttråkad ibland och hitta på nåt, men det är liksom en annan sak. Inte den där inre känslan att behöva göra nytta. Lycka till på resten av semestern!

  4. Emma skriver:

    Ja, precis så är jag. Min plan med min semester handlade om att just inte göra någonting alls, typ hänga, läsa, lalla på mest. Men så fort jag försöker mig på det så får jag dåligt samvete och tycker att jag inte gör något, hittar på något att göra, bara för att jag kan ju inte bara ligga och läsa.
    Jag har dåligt samvete över att sova till åtta. Och vill upp tidigare, för att hinna med mer. Men vad skall jag hinna med?!!
    Galet knäppt.

    • Ja, det är inte rimligt riktigt. För på andra sidan skalan så får en ju inte samma känsla av att jobba sent och börja tidigt och fuskjobba lite på helgen osv. Och det är väl såna dagar som behöver komma upp i minnet när vi ligger där i hängmattan med en bok. Alla gånger vi mejlat på tåget eller kvällar osv etc…

  5. Men älskade lilla människa, du gör ju MASSA saker! Cyklar och tränar och badar och lagar mat och bakar och läser och lyssnar och vårdar kärlek och fiskar och umgås med familjen och åker fyrhjuling och fjällvandrar och jag kan hålla på ett bra tag alltså!🙂
    Det du INTE gör är planerar/nätverkar/nyttoläser osv – det jobbar. Låt du hösten ta den biten när den kommer, jag säger som Eric – det är ju det HÄR du tjatat om och längtat till hela året. NJUT! Tids nog slipper du allt det där härliga ändå😉 PUSS

  6. Pingback: Jag ska bli stark - Träningsglädje

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s