Maten i en världsstad är som ett hav av möjligheter. Ett ekosystem liksom. Här samlas de allra bästa och det sporrar konkurrensen, på både hög och lägre nivå. Samtidigt finns så mycket utrymme för allt det där nischade, egna och alla varianter på varianter. För en som älskar att botanisera bland alla möjliga potentiella upplevelser är det en fest. Som samtidigt kommer med en stor portion beslutsångest!
Vi pratade om det där, jag och min kära fellow explorer Sara. Om hur lång tid det skulle ta att äta sig igenom alla de där rätterna på smorgasbordet som är New York. Någon har tydligen räknat på det – förutsatt att inga nya restauranger tillkommer (troligt..) så skulle du fortfarande inte vara helt klar 12 år senare, även om du äter frukost, lunch och middag ute. Och aldrig går tillbaks till en favorit.
Jag hittade några favoriter under veckan i alla fall – som jag kommer försöka återuppleva på nästa besök, om inget annat superspännande dyker upp. Och det gör det ju. Men fish tacon i Brooklyn var fasiken bland det godaste jag ätit. Allt var perfekt. Humöret, dagen, sällskapet och det faktum att jag tog ett historiskt steg – jag beställde fisk! Jag som inte gillar fisk.
Men det var en sån dag, och någonting sa mig att den här skulle jag prova. Och det blev ett av mina bästa matminnen någonsin faktiskt. Nu tampas jag med huruvida jag ska försöka återskapa den, eller bara låta magin finnas kvar i det där minnet till nästa gång. Men herregud så gott det var. Grillad fisk (mahi-mahi – verkar som jag kommer kunna njuta den på Hawaii oxå!), picklad rödlök, rödkål, koriander (älskar det…), en skvätt lime över det hela och så en liten röra därinne som påminde om guacamole. Serverades i en liten, lätt rostad mjuk taco (fast 3 st fick vi, och skrapade rent…). Till det iskallt isté med lagom mycket smak.
En annan fin matupplevelse var lite enklare i sin natur – vi tog tunnelbanan till Midtown, klev in på Whole Foods vid Columbus Circle, kom ut med en ljuvlig, handplockad frukost och gick vidare in i Central Park. Jag tror inte jag slutade le på alla de timmar vi spenderade därinne.
Matupplevelser är just upplevelser – det handlar om så mycket mer än maten; det är sällskapet, omgivningen, sinnesstämningen, det förväntade och inte minst det oväntade, som avgör. Några andra matminnen jag bär med mig är den uppvärmda påsen med frystorkad mat, på en skoter, i mindre snöstorm på ett fantastiskt Svalbard. Med varm saft till. Eller en viltlasagne som var som en hägring, på en restaurang på en fäbodvall i Norge, efter 8 timmars vandring med bara en macka och nötblandning som proviant (det var en 2-timmarstur som på lycklig impuls förvandlades till en övernattning i Norge).
Jag är himla glad över alla dessa minnen, och ser verkligen fram emot alla de som komma skall!
Vad har du använt för optik till bilden av Sara i allén? Vidvinkel på höjden? Coooolt!
Det är faktiskt mitt basicbilliga som kom med kameran 🙂 hukade lite och vinklade kameran, så blev det så. Men, vidvinkel är nästa köp, helt klart! Efter alla porträttfoton med 50mm har jag byggt suget 🙂
Åhh… underbara New York alltså… vilken längtan jag fick att åka dit igen nu då! Och vad gott ni verkar ha ätit då :).
Ååååk! Fast kanske om ett halvår eller så då 🙂 Det kan man aldrig göra för mycket!
Vilken resa vi ser ut att ha haft! Nästan så att jag blir avis på att jag var med!
Maran, vad skönt det var att vara avundsjuk på sig själv i en hel vecka. Så skulle man ha det 😉
Ping: Paris på 2 mil | Pigg & Duktig
Ping: Pulled beef taco |